tisdag, oktober 02, 2007

chateau belgrave -95 vs chateau belgrave -04

Om man som jag tycker att det är intressant att följ vinets utvecklingsfaser, och dessutom uppskattar ett moget vin, så blir man ju då och då tvungen att göra en del jämförande studier på årgångar. Så till söndagmiddagens älgstek med skysås (tack A-S i Malung!) korkades två Chateau Belgrave upp; den ena av årgång 1995 och den andra från 2004. 95:an har provats en gång tidigare, i februari i år, med godkänt resultat (inga överbetyg dock, och knappt prisvärt). 04:an är en ny bekantskap. Nio år i skillnad. 1995 ett bra år, 2004 ett okej till bra år. Hur stor skulle skillnaden vara i glaset?

Mycket stor, skulle det tyvärr visa sig. 2004:an luftades i karaff ett par timmar, medan 1995:an fick en halvtimme. Farhågorna kom dock redan vid dekanteringen av det äldre vinet, och när det fanns i glaset var det inget tvivel. Defekt. "Som om någon byggt en hundkoja av våta yllefiltar" löd IT-mannens omdöme. Synd, för genom det muggiga locket som lagts på vinet kunde ändå anas något som säkert skulle ha fallit mig i smaken. Nu var det inte odrickbart, men långt från njutbart.

Dessvärre imponerade inte 2004:an på mig riktigt heller. Jag kontrollerade inte druvsammansättningen förrän efteråt, och blev inte förvånad när jag fann hela 40% merlot. Mina seriösare bloggkompanjoner frankofilen och finare&vinare har en del positivt att säga om vinet, men jag tvekar. F&V berättar att slottet numera konsulteras av Michel Rolland, mannen med microoxygenisationsprocesserna, ni vet. Skall ge viner med mycket frukt, tillgängliga tidigt. Men nej tack, inte för mig.

Jag håller inte heller med om att doften var särskilt stor; min första tanke var att det var ett ganska blygt vin. Det är visserligen gott med plommon och svarta vinbär, och visst finns där några uppstramande tanniner om man letar. Men det är inte det här jag letar efter i en bra Bordeaux. Då uppskattade jag Batailley mer, och skillnaden i pris (ca 50:-) känns i sammanhanget inte så avgörande.

En poäng i eländet var att SB med visst motstånd ändå returnerade den defekta flaskan, och i utbyte ligger nu två Domaine Santa Duc Gigondas 2005 och bidar sin tid i källaren... Slutet gott!

6 kommentarer:

finare & vinare sa...

Rolig läsning... och så här i backspegeln ger vi dig helt rätt i att 2004 Belgrave inte är mycket mer än hyggligt, och borde kosta 169 kr. Vi skrev för positivt... och 2000 Clarke var faktiskt mycket bättre. 1995 Belgrave har vi sänkt två flaskor av, varav den första bloggades och sågades för snart ett år sedan. Den andra drack vi helt utan bedömarglasögon med goda vänner och den var faktiskt helt ok! Visst, tunn, grön och uttorkad, men helt ok ;-)

mvh,
Finare & Vinare

Anonym sa...

"microoxygenisationsprocesserna, ni vet."

Jasså han! ;-)

Broder E

Frankofilen sa...

Intressant jämförelse. 2004 Belgrave har vi inte druckit sedan min post men tyckte den var klart god och relativt prisvärd då. F&V, det låter som om ni har druckit flera flaskor under sommaren med negativt resultat? Annars har det ju trillat in en hel del lovord kring detta vin sedan vi smakade: silvermedalj av Claretälskarna i Decanters 2007 WWA (även om det finns en hel del att säga om den tävlingen), och det som imponerar mest på mig: en uppseendeväckande 12:e plats bland de 208 nollfyror som testats blint av vår europeiska Parkermotvikt: GJE. Vi har några flaskor liggande för konsumtion närmaste åren, vi får väl se om de är Svarte Petter.

finare & vinare sa...

Nej, men vi drack möjligtvis en till under senvåren. Ibland överilar man sig i glädjen över att hitta en ok bordeaux över huvud taget. Ett par månader senare inser man det... men det är klart att den måste vinna på några års lagring, vilken bordeaux gör inte det?

mvh,
Finare & Vinare

anders wennerstrand sa...

Alltid ledsamt med hundkojor av ylle... Beklagar. Vore spännande att höra hur turerna kring återköpet på Systembolaget lät?

//anders

konjären sa...

Det var hustrun som fick det spännande uppdraget. Jag har för vana att spara kvitton av alla vinköp på SB som jag lagrar, vilket nog var en fördel. Vinet var ju utgånget och samma nummer innehaddes nu av något annat vin, vilket gav personalen en del bryderier.

Vinet provsmakades av någon/några ur personalen som gav oss rätt, och så småningom fick hustrun sina pengar medan de funderade på hur de skulle registrera ett återköp av en utgången vara...