Vi fortsätter på temat "mogna viner från SB" med att prova årgång 2000 av Bosquet des Papes. Lite spännande med samma vin från två år - 2000 och 2009 - samtidigt listade och tillgängliga på hyllan bredvid varandra, med marginell prisskillnad. Inbjuder till minivertikal!
Vi nöjer oss dock med det äldre vinet i kväll. Och är väl inte sådär överförtjusta, egentligen. Åtminstone inte inledningsvis. Det är inget fel på vinet, men det känns återhållet, lite anonymt och färglöst. Doften är fin - mognadskomplexitet, lite svamp, jordighet, söta torkade fikona och vilda hallon. Men smaken lever inledningsvis inte alls upp till doftspektrat. Slankt, friskt, syrligt men tämligen menlöst. Hustrun dömer: "Jag tyckte bättre om vinet vi drack igår."
Jag karafferar vinet en bit in i middagen och med ett efterglas framför datorn såhär 1,5 timme senare har det utvecklats positivt. Mer av doftens sköna komplexitet återfinns i smaken, kanske mest framträdande hallon och lite mörka frukter, fikon(kärnor) och kanske lite buljong. Längden är bra och eftersmaken kanske den största positiva faktorn med vinet.
Men som helhet... nja. Jag hade nog förväntat mig lite mer ändå. Min dom sammanfaller med hustruns.
PS Samtidigt i Zürich... Vinmannen refererar från en middag där Latour -61 ställs mot Pétrus -61 till andra förrätten. #perspektiv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar