Äntligen fredag! *puh* Veckorna går fort men är också rejält tunga just nu. Omorganisationer sliter mentalt. Långa arbetsdagar och uppkoppling hemifrån varje kväll...
Så med en skön fredagsmiddag i sikte styr jag lunchkosan mot Näsby Park i Täby för att kunna slinka in på Erlands&Ivars. Den här gången rekommenderar de lammrostbiff - och varför inte? Jag kunde inte på rak arm säga om jag ätit det tidigare, men när jag fick se styckningsdetaljen kunde jag i alla fall konstatera att jag aldrig tillaggat det själv tidigare. Liknade mest ett ankbröst... Jag hade väntat mig något mer klassiskt stekliknande, men det visar sig att rostbiffen på lammet är yttersta biten på steken med fettkappan kvar. En ganska tunn skiva kött, således, som efter bryning i panna fick gå färdigt i ugn med ett par rosmarinkvistar. Till det puré på potatis och blomkål med lite västerbottenost och en rosmsrinsky. Inte El Bulli-cooking, direkt, men gott och vinvänligt.
Till det alltså ett nedslag i Bornholmsfynden, men den här gången i det högre segmentet. Maison M. Chapoutier tillverkar viner från de flesta Rhônelägen och några ställen till, men i kväll var det deras beryktade Hermitage Monier de la Sizeranne. Druvorna (100% Syrah) växer på olika lägen som förväntas bidra med olika egenskaper till vinet. Druvorna jäser avstjälkade i öppna kar, och enligt Mölstad sker fortfarande fottrampning. Undrar om det kan stämma? Vinet mognar på ekfat, av vilka en tredjedel är nya. Ingen filtrering.
Vinet dekanteras en halvtimme innan maten står på bordet. En generös skvätt åker i såsen, en annan skvätt i kocken... Med provningen i Gävle i färskt minne förvånas jag över hur urtydliga mognadstoner det här vinet ger redan vid första anblicken. Det är inte ens tio år gammalt, men färgen har mer tegeltoner än de 50-åriga bordeuaxerna... Även doften signalerar mognad i form av en del torkade frukter och portvinsliknande aromer, men också mörk frukt och buljong. Så småningom visar sig också en stallighet som för tankarna till ett annat, klassiskt franskt vindistrikt...
I munnen hittar jag tomatpuré, mer torkad frukt, lite örter, och efterhand också tydlig tobak. Det är inte fullt så fylligt och kraftfullt som jag hade väntat mig, men med bra balans, mycket stor längd och skönt avslut. Kanske lite eldigare än en bordeuax, men med den primära frukten så gott som borttvättad är det inte mycket som skiljer dem åt.
Sammanfattningsvis ett bra till riktigt bra vin; framför allt doftens utveckling under kvällen, längden och eftersmaken gör det här till ett riktigt roligt helkvällsprojekt. Samtidigt undrar jag om det inte börjar nå sin peak redan? Svårt att se att det har en massa oförlöst potential. Priset i Danmark var 359 DKK, dvs omkring 450 SEK. På SB finns årgångarna 2003 och 2005 för liknande pengar.
4 kommentarer:
Har druckit några tidiga 90-talare som varit riktigt bra, har ytterligare ett par liggande och det är lite av ett högtids tillfälle varje gång man korkar ur. På det goda köket testade jag ytterligare några av Chauptiers produkter; Les Becasses var riktigt trevligt vilket man väl kunde misstänka men en udda fågel var det vita vinet Chante Alouette vilket var ett av de viner som verkligen satte sig.
Det kändes högtidligt at korka ur, men kanske därför jag saknade lite wow-faktor. Gott var det i alla fall.
Har druckit flera av årgång 1995, riktigt bra men jag tycker att de börjar bli lite väl dyra. Drack Le Pavillion 1995 för en tid sedan. Vilket vin inköpt i Danmark för ca 800 sv kr men det var många år sedan. Chante Aloutte är en av mina favorit vita i Rhone.
Vi håller med om att det här blir väldigt trevliga viner med tiden. 2003 är riktigt bra och utvecklingsbart. Det tycks inte gå igenom någon tunnel och är fräscht trots det varma året. Köp medan det finns kvar!
Skicka en kommentar