Idag provades whiskymannens mjöd efter en månads fatlagring på nytt, tioliters ekfat (se post från 29 juni). Oj, vilken skillnad!
Färg: fortfarande mycket blekt gul; ingen antydan till att ha gulnat eller mörknat i nyansen
Doft: Wow! För en månad sedan var doften blyg och fick lockas fram, nu slog den emot mig med väldig kraft. Komplex, fattonad, fet, klart bourgognelik. Mandelmassa, tyckte hustrun. Hade jag inte vetat bättre hade jag kunnat ta det för en hyfsad Côte de Beaune (Meursault, Montrachet...).
Smak: En besvikelse. Inte alls sammansatt utan spretig, med sträva ekplankstanniner. Som om fatlagringen lagt sig som en lock ovanpå honungstonerna istället för att blanda sig.
Jag meddelade resultaten till whiskymannen, och vi enades om att jag skulle tappa ur och korka igen en halvflaska för flasklagring och vänta ytterligare en månad med resten. Erfarenheten visar tydligen att redan ett halvår på flaska brukar göra underverk med mjödet. Spännande är det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar