När hustrun och jag förmånligt nog fick chansen att gå ut och äta på tu man hand i fredags valde hon (det var hennes födelsedagsmiddag, mindre än ett halvår försent!) en av stans bättre italienare, och ville prompt ha en amarone hon druckit där tidigare. Vem är jag att säga nej till en så tydlig begäran, men visst var jag sugen på någon av alla trevliga barolos, brunellos och annat italienskt godis de ståtade med.
Eftersom lönen trillade in på kontot idag kändes det lägligt att vardagsfira lite. Jag har ju redan klarat av tre dagar och en natt på jobbet så visst var jag värd en belöning? Sveriges sämsta systembolag på viner över 100:- överraskade med en barbaresco i skylten, och jag nöp till direkt. Ett överkomligt pris och en - om jag inte minns fel - bra årgång i Italien gjorde det lätt. Till en entrecote med klyftpotatis och rödvinssås blev det lite av en fest mitt i veckan. Vinet visade sig ha klara mognadstoner såväl i färg, doft som smak. Ganska ljust rödbrun, blek i kanterna. Doften fylld av torkad frukt, lite bränd och kryddig; smaken lång, med mera torkad frukt och tydliga stramhet. Mums! Precis som jag vill ha dem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar