tisdag, juli 03, 2007

serveringstemperatur

Amerikanska viner kontra europeiska är ett stående trätoämne mellan mig och IT-mannen. I går hade de med sig en halvtom (full?) flaska amerikanskt vin av blandade druvor (carignan, petite sirah m fl, m fl...) som de konstaterat smakade räv, för att citera. Jag tog en sniff och konstaterade att det stämde. Vinet var inte defekt, bara kladdigt, påträngande, obalanserat, sötaktigt utan att vara riktigt syltigt. Inte gott, eller inte i min smak i alla fall.

I kväll till pastan stod jag inför att ge det kvarlämnade vinet en andra chans eller att korka upp något nytt. Jag beslöt att ge det en halvtimme i kylskåpet, och si, plötsligt var det både drick- och nästan njutbart! När jag kollade upp vinet på Systembolagets hemsida rekommenderas serveringstemperaturen 16 grader; ganska långt från de 24-25 som det kanske höll när det provades dagen innan... Det förtjänar att påpekas att "rumstemperatur" om röda viner definitivt inte gäller varma sommardagar. Sällan har det blivit så tydligt för mig.

2 kommentarer:

Harald sa...

Rumstemp. syftar på hur det var för i tiden, dvs avsevärt svalare...:-)

Kul blogg, keep it coming!

konjären sa...

Visst är det så. Kan som kuriosa nämna att jag fick Husmoderns Kokbok från 1928 av svärmor i helgen, och där står en del roliga vinrekommendationer, som:

"Numera serveras sällan många sorters vin till en middag. Man nöjer sig med scherry (sic!) eller madeira till soppan och efterrätten och rödvin till mellanrätter och kött. Har man champanj (sic!) serveras den till steken."

En nnan viktig lärdom är:
"Riktiga vinkännare gilla ej att flaskorna ligga _i_ is men de få ligga _på_ is."