Eftersom smultron växer som ogräs under vårt äppelträd gjorde vi ett inte helt lyckat försök till frozen smultron daiquiri som födrink när IT-mannen med familj gästade oss i kväll. Kanske för lite socker, kanske för lite is, kanske för lite smak i smultronen... Lite lam, kändes den allt, men snygg. Kul att få plocka fram den gamla iskrossen igen, det var ett tag sedan.
Maten blev grillad fisk som omväxling - marulkskotletter med en tomatconcassé och en cous-coussallad med bl a getost och ugnsbakade körsbärstomater (mina nya favoriter). Gott, men inte exceptionellt. Till det en österrikisk chardonnay, Tiglat 2001, som överraskade positivt. Ny bekantskap för mig. Såväl vinmannen som pokermannen har dock berömt den, så det var kanske inte helt oväntat att den skulle smaka bra. Bourgognelik, med fattoner utan att bli överdrivet smörig.
Efterrätten enklast tänkbara; solvarma jordgubbar med lite strösocker och gammaldags vaniljglass och till det resterna av midsommarhelgens dessertvin; en annan österrikare. Delikat. Vår veranda är verkligen perfekt under långa sommarkvällar då solen silas genom äppelträdets lövverk och aldrig blir för varm - en skön kväll!
1 kommentar:
Smultron går nästan inte att göra något vettigt av. Ät dem solvarma direkt från strå. Smakämnena är så ömtåliga att de inte tål just någon malträtering. Smultronlikör är inte heller en hit.
Hmm, undrar om man kan ta reda på vad det är i aromämnena som gör dem så bräckliga. Mkt lättflyktiga kanske?
Skicka en kommentar