Så var det dags för en ny årgång av det här lokalikoniserade vinet. Årgång 2004 renderade ju den numera klassiska Kronstamska 100-poängaren för ett antal år sedan, vilket sannolikt till stor del legat bakom den hajp det här vinet dragits med.
I en genomgång av Crozes 2010 ger Decanter måttliga 16 p (86p) och en föga imponerande Recommended-klassificering. Närmare 30 viner ligger före.
Mer av slentrian och det faktum att jag har ett par pavor av varje år sedan 2004 liggandes och väntar på någon slags vertikal som kanske aldrig blir av så plockar jag upp tre buteljer här i veckan. Nuförtiden behöver man inte hänga på låset som förr för sin allokering Graillot-juice... En för omdelebar provning, två för källaren.
Dte får en dryg halvtimme i karaff, och det är ett vin på full throttle som möter mig direkt ur glaset. Stor, stor doft av björnbär, vitpeppar, sura körsbär och örter. I smaken spelar främst slanka, syrliga körsbärstoner, kombinerat med ett tydligt örtstick och något liknande kåda. Eftersmaken är hyfsat lång, men generellt känns det som lite för glest. Inte tokigt, och bra matvin såklart. Syran matchas dock inte fullt av kroppen, och det är farligt nära "sur fransos" över det här. Det sagt av någon som verkligen gillar sura fransoser...
Ska i närtid försöka prova ett par andra crozes 2010:or jag snappat upp för en jämförelse. Blir inte förvånad om Graillot får däng...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar