För en liten familjetillställning gästades i veckan tämligen nyöppnade restaurang Edenbergs i Uppsalas svar på NK: Rådhuset. Hustrun har varit där redan med lite blandade intryck som kanske gjort att jag skruvat ned förväntningarna. Vilket i stället låter mig bli positivt överraskad - och sånt är ju alltid roligare än motsatsen!
Edenbergs har fokus på svenska råvaror och varianter på traditionella rätter. Man visar också lite lekfullhet med brödpresentation i personlig papperspåse och utdragslådan i bordet laddad med läsglasögon, loggbok m.m. Kul med någon som har lite tanke även kring matsalsdelen!
Inga förrätter den här gången, utan rakt på varmrätten. Långkok på gris blir det för mig, och en rejäl bit unggrissida med salvia serveras i mustig, smakrik lät klibbig sås serveras tillsammans med friterad färskpotatis och primörer. Gott, snyggt, roligt och för i sammanhanget tämligen oblodiga pengar (175 kr).
Vinlistan har, som vi brukar säga, utvecklingspotential. Men plus för hela sju olika röda på glas. Själv skulle jag dock ha varierat något mer: varför två Tempranillo och - framför allt! - två Pinotage? Kanske någon trevlig Côtes-du-Rhône av rustikt slag? Min Cookoothama Pinot Noir är god och lättdrucken med röda bär och liten kryddighet utan att göra några djupare intryck.
Jag avstår sötsaker och går på ost och portvin i stället. Goda ostar, snyggt upplagt och trevliga tillbehör. Men rackarns små för 125 kr...
Nå, som helhet ett positivt besök. En restaurang som känns som att man försöker göra sitt jobb bra i stället för att låtsas vara ännu bättre än man är...
2 kommentarer:
"Vinlistan har, som vi brukar säga, utvecklingspotential. "
Är det inte ett jättefenomen i Uppsala, att samtliga krogar skriver feta avtal med Spendrups (för att få lite cash) och blir påkastade Pernod Ricard, där man oftast väljer enkla "billiga svenssons viner" i tron om att alla vill ha husets...
Du har iaf en fantastisk blogg
//Melker
Tack för det, Melker!
Visst är vinutbudet dessvärre tämligen slätstruket i stan... Ett problem med att ta in sina viner från de stora leverantörerna är att man sällan eller aldrig får viner med mer än högst fem år på nacken. Och nästan inga restauranger har råd och utrymme att lagra vin själva till bättre mognad. Att hitta nittiotalsårgångar på vinlistorna är snudd på omöjligt, trots att det är fantastiskt goda viner till många gånger riktigt rimliga priser.
Bäst vinlista i stan har nog fortfarande Krusenbergs herrgård. Där kan man göra oväntade fynd!
Skicka en kommentar