Så som jag gnällt på bristen på mogen bordeaux på Systembolaget så finns det ju bara en sak att göra när 1985 Chateau Bel-Air Lagrave plötsligt landar i majsläppet. Nej men... en 27-årig Cru Bourgeois, Moulis-en-Médoc för i sammanhanget inte löjliga pengar? Samma område som släpper ifrån sigbättre bruksfavoriter som Chasse-Spleen och Poujeaux? Och en 26-årig lillasyster från 1986 i samma släpp? Nå: av 80-talsårgångar är ju 1985 en av mina favoriter men visst är båda köpen lockande.
Förhandsrapporter låter lovande, och nej - man blir inte besviken. Det här är finaste mat-claret som bjuder komplex doft av tobak, läder; söt, torkad frukt men också en del cassis - allt kompletterat av skönaste cederträ. Tanninerna är finslipade och syran markerad. Bra längd även om det naturligtvis inte är på täthet och koncentration det här vinet i första hand spelar. Friskt och lite murrig sadelgjord - men ändå en renhet och elegans.
Även om priset känns lite styvt någonstans så måste man ju vara ödmjuk inför vad man får. Någon har upplåtit utrymme för det här vinet i en källare i 25 år och väntat och väntat och väntat... Räntan på insatt kapital kan inte vara hög. Med 2% per år så landar man på 60-70% i ren kostnad för bundet kapital. Redan 3% avkastning ger 100% värdestegring. Precis som det inte går att göra billig, bra pinot noir så går det inte heller att fuska fram mognadsaromerna. De tar tid, och tid kostar pengar. Skatt på mognad.
Jag tycker hursomhelst att det är ett smått fantastiskt vin, på många sätt, och är mycket glad över att det för tillfället finns att köpa!
6 kommentarer:
Det är producenten själv som legat och ruvat på dem.
Det är ju det allra bästa, förstås. Men det kräver ju något visst av en producent att ligga på det man producerat i 25 år innan man cashar in. Inte unikt i vinvärlden, såklart, men ändå... tålamodsprövande.
Vinet är fantastiskt, behöver luftas ordentligt. En liten varning för korken, efter 27 år är den mycket skör.
Min kork var inte alls skör utan kom ut snällt och fint i ett helt stycke. Men - för att travestera husguden Broadbent: At this age, expect cork variation...
Vinner den på att ligga lite till eller är det dricka närmaste tiden som gäller?
Om man vill dricka nu eler fortsätta lagra är naturligtvis en fråga om tycke och smak, som vanligt. Jag tror att de allra flesta inte skulle uppskatta det mer efter vidare lagring; undantaget de som uppskattar mumier och reliker i största allmänhet (ping Vinmannen).
Jag drack en andra flaska ganska nyligen och det är verkligen ett fullmoget vin; den här gången uppfattade jag lite murket trä, svamp m.m. och det är klart att det kommer att vara flaskvariation. Om det börjar dra åt röda vinbär/rönnbär har det gått för långt i mitt tycke.
Jag har ett par buteljer kvar och satsar nite på långlagring utan de dricks upp under året.
Skicka en kommentar