Sa jag att det var dags för rött? Nåja, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig... Hustrun rensar i trädgården och gräver upp en hink jordärtsskockor som vi inte hann skörda innan snön i hlstas. De är i finfin form och hon ber mig hitta på något gott med dem.
Det blir en odlad torskfilé som binds upp till en korvliknande historia, saltas och vitpeppras, fräses i lite olja och så på med en rejäl skänk vitt vin (enklare bourgogne), några smörklickar och ett par repor timjan. Skockorna får samsas med bitar av morot, zucchini och palsternacka och några timjanskvistar i ugnen. När fisken brässerat upp till dryga femtio grader lyfts den ur, läggs på varmt fat och så sjuds skyn ihop. En stavmixer och lite efterkryddning och så har man en elegant sås, et voilá! Matlagning är kul när man inte följer recept och det blir riktigt bra...
Vinet får en stund i karaff, men känns ändå påtagligt ungt i doften. Sauvignon Blanc slår igenom med nässeltoner och svartvinbärsblad. Faten ligger som en tung, sötaktig krydda över det hela. Spretigt. I munnen uppför det sig bättre, även om främst SB tar över smaken på ett lite ofint sätt. Annars har det bra längd, kropp och struktur, och eftersmaken är lång och god om än lite väl fatdominerad.
Det här är - enkelt uttryckt - ett ofärdigt vin i mina ögon. Delarna har inte hittat ihop till en helhet och det spretar helt enkelt för mycket. 2007 ska ju vara ett betydligt bättre år för vit bordeaux än för röd, så jag väljer att tro och hoppas att resterande flaskor har en positiv utveckling framför sig. Byggstenarna finns där absolut, men idag är det "bara" ett gott vin utan wow-faktor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar