vinnörderier hos korkdragaren

Korkdragaren har blivit bekant med Pokermannen; antagligen genom den senares försök att kränga kvalitetsviner till den förra.... Därför var det inte alldeles konstigt när jag med två dagars varsel fick frågan om jag ville dricka lite vin ihop med dem. Svårt att säga nej, och när allt funkade hemma var det bara att haka på. Medtag en hyfsad butelj och dyk upp, var Pokermannens order. Bäst att lyda...

Vi var fyra runt bordet denna afton; Korkdragarens kollega J utgjorde fjärde benet under bordet och som vanligt när vinnördar träffas går det snabbt att hitta varandra. Efter en liten stund var vi som vilka gamla vänner som helst....

Först ett vitt vin, blint, att smutta på. Det är gott men svårplacerat. Mogen chablis far genom huvudet, för det känns inte purungt men ändå ganksa rent och friskt.... Inga klockrena associationer, dock.

En Semillon från Hunter Valley visade det sig vara; hittills oprövat för mig men en positiv överraskning. Semillon är en sorgligt outforskad druva, åtminstone i druvrena sammanhang. Finns med senare årgång på SB.

Så en ren blindprovning, där det enda vi får veta är att det är samma område och att vinerna är ca tio år gamla. Det finns - naturligtvis - en hel del likheter mellan de tre vinerna, men också skilnader. Lite volatila drag, småskitigt, brettigt... Särskilt glas 2 framstår som om någon tappat gödselhinken i jäskaret! Glas 1 är lite anonymare; överlag ganska stumt, vilket bekymrar Korkdragaren. Det har betett sig klart bättre förr, menar han.



Alla vinerna är tämligen kärva och massiva, med tydlig struktur och hyfsat med tanniner... Det enda jag provat tidigare som gett samma vibbar har varit Tannatbaserade viner från sydfrankrike. Ganska snart är vi där i våra gissningar.



Glas 1 - Domaine Capmartin Cuvée du Couvent 2001. Sämst i flighten, men antagligen inte helt friskt... Överlag känns vinet stumt och trist, utan några detekterbara TCA-inslag.



Glas 2 - Chateau Barréjat 2002 - tydligt brettig doft, nästan too much för en del.. För mig som gillar det var det ett plus!



Glas 3 - Chateau Bouscassé Vielles Vignes 2001 - Tydligt volatil- och fattonad doft. Bäst struktur av de tre vinerna. Skön svartvinbärston i den långa eftersmaken.




Till maten dök tre bordeauxer upp; två öppna och en blind (min). Pape-Clement 2002 hade en del att leva upp till bredvid -96:an, som var numret större i allt. Fantastiskt vin säväl doft som smakmässigt, med tydliga mognadstoner.

Mitt bonusvin blev alltså ytterligare en bordeaux. Cos d'Estournel 2001 visade sig från en god sida, även om lite störande inslag av kokos och smörkola - framför allt efter någon timme i glaset - låg det i fatet. Med viss guidning var gissningarna snart skrämmande nära målet...

Efter middagen kom sött, i form av ett pärlande, italienskt rödvin. Bra till choklad, kan man väl sammanfatta det, men jag hör till dem som föredrar en väldestillerad digestif...

Kvällens sista vin hann jag bara sniffa och knappt smaka på. Lite oväntat visade det sig vara en Chateauneuf-du-Pape, Guigal, 2000, vilket antagligen mest tyder på hur sällan jag provar moget vin från södra Rhône. För mig kändes den inte helt typisk, men jag gissar att mognadsgraden helt enkelt slipat bort en del av up-front-fruktigheten...

Ett par sköna bekantskaper och några vinerfarenheter rikare tog jag mig hem i natten, på det hela taget nöjd med tillvaron...