Hustrun fyllde år, och efter förra årets mer svulstiga firande håller vi det lite mer low-key i år. Det slog oss att vi inte varit ute och ätit tillsammans i Uppsala sedan... ja, sedan när?! Om man inte längre kommer ihåg så måste det vara dags! Till Villa Anna skall hon inom några veckor med sina vänner, så vad gör vi då? Hambergs är inte så lämpligt för en laxfisk- och skaldjursallergiker, och... Det är tunt på Uppsalas restauranghimmel.
Nå, vi är mer ute efter en trevlig kväll på tu man hand. Heller en bra miljö, trevlig service och schysst, ärlig mat än något alltför tillkrånglat. Valet faller på Biztron. Jag kollade menyn på nätet och den såg ganska lovande ut. Tyvärr visade de sig ha ändrat, och märkbart kortat, menyn till vårt besök ett par dagar senare...
Vi visas till vårt bord och jag haffar killen som visar oss bordet och ber direkt om varsitt glas Philipponat. De har - enligt skyltar i baren - två champagner på glas; Philipponat och Mumm och valet är lätt. Mumm har aldrig imponerat. Servitören beklagar att Philipponat är slut och rekommenderar Pommery i stället. Åh. Tydligen fanns den också på glas. Nå, två glas Pommery, alltså. Han lämnar oss, utan att tända ljuset på bordet, och vi börjar titta lite i menyn.
En stund senare kommer en servitris och frågar om vi vill ha något att dricka medan vi kikar. Jag förklarar att vi redan beställt och hon tänder ljuset och går. Ytterligare lite senare kommer kille 1 tilbaka - med en flaska Mumm.
"Jag letade och letade efter Pommeryn utan att hitta den... Däremot hittade jag en Philipponat, faktiskt! Annars rekommenderar jag verkligen Mumm, den är....etc, etc." Rädd att släppa den champagne som faktiskt hittats tog vi snabbt varsitt glas Mumm. Men varför tog han med den och inte den Philipponat vi ursprungligen beställde? Somligt kommer att vara höljt i dunkel... Mumm var som jag väntat; ganska tråkig.
Vinlistan är inte omfattande, men är i alla fall inte ren Nya Världen. Hustrun vill ha anka och jag Boeuf Bouguignon. Ett vin från Bourgogne, kanske? Det finns faktiskt en generisk Bourgogne 2008 av Michel Picard på listan. Jag frågar för säkerhets skull kille 2 om det finns något bättre någonstans - uppenbarligen kan det ju finnas vin som inte står på listan och det skadar inte ibland att fråga efter udda, bortglömda flaskor. Hjälpsamt försöker han lotsa om vi vill ha kraftigare, mer tanniner eller så. Nej. En bättre bourgogne eller i alla fall Pinot Noir...? Inte? Då står vi fast vid vårt ursprungliga val, tack så mycket.
Vi får in vinet av kille 2 och jag smakar av. Det är inget fel på det, men alldeles för varmt. Bourgogne av enklare kvalitet mår inte bra att serveras vid rumstemperatur som sannolikt var ca 23 grader - det är väl ändå inte rocket science....? Vi får dock ställa vinet i kyl i väntan på maten.
Maten måste, efter mitt gnäll, ändå framhållas som bra. Min gryta är smakrik, välmatad och sådär skönt klistrig i skyn. Hustruns anka kommer med en överraskande och god apelsincrème. Vinet hittar hem efter att ha kommit ned i temperatur, och bjuder faktiskt lite apelsintoner som match till hustruns mat. Jordgubbar, hallon och lite kryddigt trä gör det hela till en stabil drickupplevelse, räddad av en snabbkylning...
Efter maten vill vi sitta kvar med resterna av vinet och gärna småplocka med något. Veckans ost på menyn ser ju intressant ut.
"Bara det inte är typ Roquefort eller något som dödar det här vinet totalt...." säger jag, innan hustrun hittar kille nr 1 och frågar.
"Veckans ost är Roquefort!" säger han glatt, och möter hustruns och mina menande och skeptiska blickar. Han läser dock snabbt av situationen... "Men ni kanske vill ha Gruyere i stället?" Bra där.
Två tallrikar Gruyere senare är vi mätta och ändå tämligen nöjda. Vi hade en bra kväll och pratade gamla minnen och tider som varit så kvällen fyllde sitt syfte väl. Och jag hoppas att jag inte framstår som den überdryga gästen från helvetet bara för att jag har en hyfsat klar uppfattning om hur jag vill ha saker och ting. Ibland önskar jag bara att kypare/servitörer/sommelierer lite snabbare kunde läsa av vilken sorts hjälp just den här gästen behöver, och anpassa sig. Det måste vara deras främsta mål.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad skönt och glädjande att höra att alla inte bara nöjer sig med den kvalité och service som erbjuds inom Uppsalas relativt torftiga restaurangvärld. Sätt press på restauranger att prestera mer och bättre, då kommer kvaliteten stegvis att öka! En servitörs/servitris/sommeliers första uppgift är att läsa av gästen för att kunna erbjuda bästa service för just den gästen, det ska vara en självklart för alla som har valt att arbeta inom den här branschen, oavsett vilken typ av restaurang det är. Tack för att du sätter press på krogarna i Uppsala!!
Mvh / Linda, en i branschen.
Tack för det! Jo, restaurangscenen i Uppsala är dessvärre inte - med ett par undantag - särskilt imponerande... För mig är det dock helt okej att alla krogar inte har stjärnambitioner; så länge du är ärlig och uppriktig i vad du sysslar med och inte försöker vara någon annan eller något annat än det du visar så är det svårt att ha synpunkter. Slarv, ouppmärksamhet och nonchalans funkar dock inte någonstans...!
Skicka en kommentar