1990 le montrachet m.m. - järvsömannen provar vita bourgogne

Bland alla intresserade, smått nördiga, vänliga vinmänniskor jag fått förmånen att lära känna genom mitt intresse sticker Järvsömannen ut en del. Genom sitt målmedvetna samlande under flera decennier av viner från klassiska distrikt har han byggt upp en imponerande samling rara viner. Man får nog åka ganska långt från Järvsö för att hitta någon som utan större åthävor radar upp en Quinta do Noval Nacional-vertikal som i höstas - eller för den del ett imponerande nedslag i bättre vit bourgogne från pre-premoxtiden... Det är också för att trotsa ensamheten i passionen för vin i det inre Hälsingland som Järvsömannen då och då plockar ihop något intressant ur sin källare för att prova med likasinnade. Gott vin blir ju dubbelt så bra i gott sällskap. Eller, som Knyttet skulle ha tänkt: Vad gör man med en snäcka, om man ej får visa den...? Provningen hålls hemma hos vinvänner till Järvsömannen som generöst ställer sina vackra och spatiösa utrymmen till förfogande. Ombonad hemmamiljö är alltid att föredra vid provningar som också förväntas vara njutningsfulla! Den här gången var det ingen regelrätt vertikal, horsontal eller producentprovning. Temat bestod i viner från tiden innan problemen med premox dör upp, dvs före andra halvan av 1990-talet. Tanken är att följa upp med en senare provning; då med viner från 1996 och framåt. Först ut dock; en dark horse... Serverat blint satte det här rejält med myror i skallen på oss. Färgen var mörkt gul; doften ren, frisk och samtidigt stor och fyllig. Litet drag av oxiderade äpplen ("skurna äppleskivor glömda på en tallrik...") och ett lätt, svårfångat inslag av något som närmade sig klister (men angenämnt!).... I munnen kom en del vaxartade toner, mer äpplen, mognadstoner och en bra syra. Gott och intressant - men vad det verkligen var i glaset förblev en gåta tills Järvsömannen lät täckelset falla: 1995 Nuits-St-Georges Premier Cru La Perriére från Domaine Henri Gouges är något så udda som ett vin gjort på albinodruvor av Pinot Noir! Clive Coates kallar druvan Pinot Gouges och andra (enligt wikipedia) för Pinot Musigny. Spännande och en klart passande inledning till kvällen!

Så var det dags för första flighten. Fyra viner från Etienne Sauzet; en producent med grundmurat gott rykte och liten produktion.

1990 Etienne Sauzet Puligny-Montrachet Champ-Canet 1er cru

Mogen doft, bivax... Lång, intensiv, inte alltför fyllig i munnen, inslag av mogna gula äpplen; bra struktur, elegant, finstämd. Färdig!

1988 Etienne Sauzet Puligny-Montrachet Champ-Canet 1er cru

Tyvärr.... Korkdöden hade smugit sig på det här exemplaret, och en våt yllefilt dämpade all entusiasm...

1988 Etienne Sauzet Puligny-Montrachet Les Perrieres 1er cru

Fylligt, med citrus, tropisk fruktighet och något som närmast liknade strävhet och tanninstruktur! Bäst frukt också, och för mig bästa vinet i flighten!

1982 Etienne Sauzet Puligny-Montrachet Les Combettes 1er cru

Oxiderad.... Inte korkdefekt, vilket gjorde det intressant att jämföra med glas 2. Nyanslös smak och doft av knäckebröd! Men som sagt, ingen yllefilt som i -88 Champ-Canet. Spännande som referens men dött som vin. Någon jämförde med Bollinger RD i doften...

Lite ojämn inledning, men det var i alla fall ingen tvekan om att bra premier cru kan vara fantastisk efter 20-25 år.... Nästa flight var mer heterogen:

1983 Maison Leroy Hospices de Beaune Meursault 1er cru Charmes

Mycket mörk; orangegul till laxrosa. Stor doft; mäktig men frisk på samma gång. Aprikostoner; balans och struktur. Bra! Färgen får en av provarna att berätta om en erfarenhet från en resa i Bourgogne, där några vinodlare bestämt hävdade att det gjordes vit bourgogne på Pinot Noir (och då inte albinovarianten....) - en uppgift jag inte hört någon annanstans...?

1988 Bonneau du Martray Corton Charlemagne Karaktäriserades främst av hög syra, friskhet och elegans, men lite vek bredvid meursaulten...

1966 Chanson Corton-Charlemagne

Otur igen! En tidigare flaska hade varit magisk, enligt Järvsömannen, men den här doftade olika konstigheter som svarta vinbär, Kvibille Ädel, lakritsrot, smågodis, tvål och blommor...! Märklig, och förstås inte helt frisk.

Så var det dags för tredje flighet, och kvällens huvudnummer. Blandade intryck så här långt, och en del otur...

1992 Drouhin Clos de Mouches Blanc

Ett mycket gott vin! Citrus och mineraler, men lite anonymnt i sällskapet.

1988 Chartron et Trebuchet Chevalier-Montrachet

Lätt oxidativ doft; mycket äpplen. Maken lite för äpplig och endimensionell. Inte helt friskt.

1990 Marquis de Laguiche (Drouhin) Le Montrachet

Ett fantastiskt vin! Längd, kropp, struktur.... "En dimension till!" står noterat i blocket, och det känns verkligen som att det här vinet stod en nivå över resten... Samtidigt - borde det inte ha stått två eller tre nivåer över de andra? Besvikelse är ett hårt ord, men jag är inte överväldigad.

Mina noteringar blir dessvärre lite knapphändiga vid sådana här tillställningar. Jag är nu en gång för alla vinnjutare i stället för vinprovare, och med den här raden i grunden fantastiska viner på bordet blir jag lite distraherad. Jag inser också hur mycket mer van jag är att prova röda viner. Referenslistan är helt enkelt kortare, och jag har svårare att identifiera och isolera dofter och smaker.

Slutsatsen är i alla fall att vit bourgogne kan vara fantastisk och att även premier cru viner kan pldras med behag under lång tid. Däremot känns vår otur med tveksamma flaskor ha varit onödigt stor, trots att vara från pre-premoxtiden. En mycket lärorik provning sammanfattningsvis, och jag hoppas få chans att vidga mina vyer ytterligare på området...