konjären 5 år!

Igår fyllde den här bloggen 5 år, insåg jag nyligen. Det är på sätt och vis roligt att gå tillbaka och läsa de första inläggen; det känns ibland som om min ambition vad gäller matlagning har minskat sedan dess medan den på vinsidan stabiliserats på en rimligt hög nivå utan att nörda in fullständigt. Vin är fortfarande spännande, intressant, lärorikt och gott, men det kommer inte att ta över tillvaron på ett sätt som blir socialt handikappande...

För att fira lite i min ensamhet (hustrun var på annat håll) kändes en halvflaska av något lite udda som ett bra val. Varför inte Chateau Musar, som var ett av de viner som på sent 90-tal fick mig att få upp ögonen för den otroliga bredden i vinfloden. Det stack ut, och jag gillade det!

Idag sticker det fortfarande ut. Frågan är om jag gillar det? Den stickande, klister/acetonlika doften kan jag tåla och till och med finna visst nöje i. Mogna, murriga dofttoner, mörka bär och söta - nästan lite kvalmiga - inslag kompletterar. Det är fascinerande mer än tilltalande, i ärlighetens namn.

Smakmässigt funkar det, men inte så himla mycket mer. Jag saknar en del på syra- och tanninsidan för att strama upp bygget; viss jolmighetsvarning utfärdas... Jag är inte tagen med storm, och det här är ändå ett vin som på papperet borde passa en traditionalist som jag. Hustrun får ett smakprov när hon kommer hem, och rynkar instinktivt på näsan. Hua!

Kanske kan luft och/eller ålder rädda hem en del. Jag tycker att det tar sig under kvällen, men det är fortfarande ett vin mer för kuriosakabinettet än för konsumtion. Samtidigt är väl Musar ett vin som är känt för mycket stor årgångsvariation; var 2002 möjligen inget vidare i Libanon?

EPILOG: Som tröst lägger jag en beställning på ett sexpack Bollinger GA 2002 hos en engelsk vinfirma. Det känns som ett bra sätt att fira fem års smakande, smackande och knackande...