lördag, maj 08, 2010

1998 terrey-gros-cailloux cru bourgeois st julien

Se så vackert! Vilka köttbitar! Den som inte tror att det är skillnad på välhängt och fettsprängt kött jämfört med de sladdriga stycken man normalt hittar i ICA-butikens frigolittråg har bara inte provat. De här godingarna från Hötorgshallen var smältande möra, och var en perfekt fredagsmysmiddag tillsammans med små ugnsbakade potatisar m.m.

Att vinvalet skulle landa i Bordeaux var ingen högoddsare, och med goda kamrater som försett mig med ett spännande urval att plocka ur av lite mer mognare nummer så var ivern stor att hugga in på nytillskotten... Vi börjar försiktigt; en tolvårig cru bourgeois från hyfsat år bör ha potential att ha mognat ut till något riktigt fint!


Chateau Terrey-Gros-Cailloux är en helt ny bekantskap för mig, men var listat som cru bourgeois superieur innan det nya (2003) systemet drogs tillbaka. I Mölstads gamla bok står att läsa att vinet görs i en klassisk stil och bedöms vara i paritet med en 4-5 cru. CS 70%, Mt 25%, PV 5%. Lätt ekpåverkan. Låter som något för Konjären...

Och visst hittar det hem! Vinmannen har kollsylarna och vet hur han skall stryka min gom medhårs (bildligt talat; mind you). Det här skriker klassisk bordeaux så att mungiporna far uppåt automatiskt. Mognande doft som blandar cassis med läder, tobak, ceder och höstlöv på ett sätt som får mig att längta efter en öppen Jaguar X-type i British Racing Green och en tur runt ägorna i sen september... Underbart! I munnen har det fantastisk struktur, bra balans och mer än medelgod längd.

Som jämförelse ställs ett glas 2006 Chateau Haut-Canteloupe fram, öppnad i går och då erkänd som en habil bas-bordeuax. Terrey sparkar rumpa med den åtta år yngre kollegan... Plötsligt är Haut-Canteloupe ett ganska endimensionellt vin som mest har besvärande drag av toffee och choklad i doften.

Självklart är jag inte objektiv när jag får ett vin i glaset som träffar mitt smakcentrums sweet spot, så ta mina ovationer med en lagom nypa salt. Det är inte Latour i glaset. Men ett rasande gott och trevligt vin är det, och åter ett bevis på att alldeles för många viner inte tillåts komma upp i sina bästa år...!

Tack, Konjärerna!

3 kommentarer:

Anonym sa...

tycker köttet ser ut som det kött som ligger i Icas vaccade svarta lådor. Det saknar "öga" samt fettet ser alldeles vitt ut. Är det välhängt ska fettet vara gult i färgen och inte alls så fast i fettet. Satsa på kött från Fällmans nästa gång.

konjären sa...

Tja, vi handlar tydligen inte på samma ICA-butiker. Den här sortens marmorering ser jag i alla fall sällan där.

Det här kom från G Nilssons Livs och var ett par i vårt tycke väldigt goda stycken kött. Jag forskar gärna vidare i det goda köttets spår, och beklagar mest det faktum att vi i Uppsala saknar riktigt bra köttbutiker...

Harald sa...

I mitt tycke finfina köttbitar!