2004 Chateau la Tour de By - en av vinbloggossfärens första riktiga snackisar. Jag skrev min första post om det i oktober 2007, och det är på sätt och vis förvånande att det finns kvar i butik fortfarande utan årgångsbyte. Det senare verkar dock vara på gång nu, och ny årgång är tyvärr 2006. Hade varit mycket intressant att se vad de gjort av årgång 2005...
På halvflaska (ja, en rest från skidsemestern häromveckan) har naturligtvis mognadsprocessen nått en god bit med det här vinet. De allerstädes närvarande, skönt funkiga stall/svett/skit-aromerna får nu sällskap av lite multnande höstlöv och en lätt sniff läder. Frukt? Kanske kan du hitta ett plommon i botten av gödselstacken om du letar... Mognaden har lossat lite vikter från vinet, för det känns tämligen lätt framför allt i den inledande smaken. Efterhand kommer dock ett bra grepp fram som stramar upp slutet och lägger en behaglig tanninhinna på tänderna. Inte långt, men inte heller utan längd... Behagligt läskande, lättdrucket också på egen hand, men kanske också något uttorkande slut som antyder att resan nedåt börjat. Till maten kändes det lite anonymt, och jag skulle nog helst av allt dricka det till en mildare men mogen Brie de Meaux.
Vinet har i mitt tycke inte varit konsistent under de två och ett halvt år det funnits i butik, men det här var en riktigt behaglig flaska som fick mig att minnas varför hajpen blev så stor den där hösten för vad som känns som en evighet sedan...
2 kommentarer:
Exakt, vinet har tyvärr inte varit konsistent. Senare batcher har varit platta och jolmiga kopior av det vin som fick oss att skriva så entusiastiskt när det kom. Kul att du hittade en hyfsad flaska igen.
Vi har sparat ett par flaskor från den första sändningen, ska bli kul att öppna om något år.
Tyvärr är det här snarare regel än undantag när det gäller vinerna mellan 100-150 kronor, de som tar sig in via det strategiska sortimentet. Vi vill härmed be systembolaget att utföra stickprover minst varje halvår för att se om den aktuella produkten motsvarar den som lanserades.
Ett skräckexempel är Pio Cesare Langhe Nebbiolo.
Nollsexan är nu inne på v.2.0. Version 1 var fruktren och oklanderlig. Nu är vinet fullt av rökta och rostade aromer som inte alls är vidare snygga.
Ett lysande undantag från denna trista regel är La Bastide Blanche Bandol. Nu i fyra årgångar på rad, inte illa. Varje årgång har varit bra, och till och med bättre än den föregående...
Tror ni inte helt enkelt det handlar och frukt- och rotdagar? ;-)
När det gäller alla dessa specialtappningar gjorda enkom för monopolet spelar förstås batcher in (och man kan undra hur många av Cesares Langhe Nebbiolo som säljs i andra länder) men ett välkänt (nåja) Bordeauxslott? Alla flaskor har väl rimligen buteljerats vid samma tillfälle en gång i tiden? Varför skulle olika laddningar innehålla olika vin? Kan det inte bero på hur länge flaskan stått i spotlightens värme på hyllan istället? Sedan lär väl skillnaden på hel- och halvflaskor inte vara obetydlig nu vid sex års ålder...
Skicka en kommentar