måndag, februari 08, 2010

vertikalprovning leoville-poyferre

Det finns gränser för vad man får låta passera obloggat. En sjuflaskors vertikal med Léoville-Poyferré är tydligt förbi den gränsen; det här måste förevigas!






Den oförtröttlige Vinmannen driver vidare Gefle Vinkällare där man hyr ut vinfack och då och då och arrangerar provningar med de mest varierande teman. Naturligtvis är många av provningarna mer av mainstreamkaraktär som "Världens vinstilar" och "Amarone & parmesan", men då och då släpper Vinmannen tyglarna och går loss på en provning som han själv skulle vilja gå på... Det här var en av dem.


Vertikalprovningar kan vara vansinnigt lärorika; den här var inget undantag. På många sätt tycker jag att provningen i söndags var mycket väl avvägd; sju flaskor med bra spridning i omfånget är tillräckligt många för att se utvecklingen över tiden, men inte så många att någon kom i skymundan. Alla flaskor fick sin vederbörliga uppmärksamhet. Samtidigt bjöd Vinmannen på en spännande minivertikal-i-vertikalen i årgångarna 88-89-90. Där kunde man tydligt följa skillnaderna mellan närliggande årgångar med tjugo år på nacken - en alltför sällan utövad kontemplation...


Nio förväntansfulla provare samlades i valven hos Gefle Vinkällare. Som vanligt bjöds vi först på ett glas av husets champagne för att friska upp smaklökarna och komma i stämning. En sådan här provning är - åtminstone för mig - inte bara om tabeller, poäng och druvandelar utan mer om tre timmars förbehållslös njutning med andra nördar... Lite champagne är därför en utmärkt start.
Léoville-Poyferré är en andra cru från St Julien. Slottet var lite på dekis under 60-/70-talet, men omkring 1979 tog nya ägare över som ville annat. Därför var det också lämpligt att ta avstamp där, även om det dröjde ytterligare några år innan ryktet började växa. Vinmannen hade valt att inte dekantera något av vinerna, utan öppnade och serverade direkt vid sittande bord. Vare årgång presenterades lagom ingående, med såväl vädernoteringar som parkerpoäng. Att 1990 hade scorat högst undgick ingen, men jag var fast besluten om att inte låta detta påverka mig. Advokaten och jag kan ju skilja oss rätt markant åt ibland, så det skulle inte bli svårt...


Nedan presenteras mina ganska kortfattade smaknoteringar och dessutom - för ovanlighetens skull - någon slags poängsättning, som snarare skall ses som indikation på vinernas inbördes rangordning enligt mig än något absolut tal. Vinerna provades med äldsta vinet först.



1979
Doft: Mogen, svamp, tryffel, animalisk, jord...
Smak: Mer syrlig, tranbär, lite vek, på väg utför
88-89p (83PP "old")

1981
Doft: Inledningsvis syrlig, atypisk, röda bär (lingon/tranbär) bättre efterhand
Smak: Yngre! Bra balans, mogna björnbär, läder/tobak, bra grepp och längd, inte syrlig i smaken, lätt svamp/tryffelton på slutet
91-92p (83PP "old")

1988
Doft: Svartvinbärssaft, björnbär
Smak: Lite vek, bra syra, tämligen ointressant men inte dåligt
90p? (82 PP "old")

1989
Doft: Lite lik -88 inledningsvis, saftig och bärig med inslag av svarta vinbär
Smak: Bra frukt, bra grepp, bra längd... Bra!
92-93p (89 PP "mature")

1990
Doft: Oj! Djup, stor, koncentrerad doft; komplex, inslag av läder, tobak
Smak: STOR, komplex, djup, animalisk, mineralisk... Mums! Lätt mockasniff i eftersmaken (som är lång!)
95p (97 PP "mature")

1995
Doft: Blandning av -88 och -90...
Smak: Koncentrerad, tät, rik, lång, behaglig... men elegant!?
91-92p (ändrades sedan till 92-93p) (90 PP "mature")

2004
Doft: Gräddkola, svarta vinbär, ung
Smak: Frukt, svarta vinbär, gräddkola, omogen, sötfruktig, marmeladig, kryddig...
80-85p idag (oklar framtid - let's hope for the better!) (okänd PP)



Rangordningen var således ganska lätt vad gällde bästa respektive sämsta vin. 1990 var solklart allas favorit, och för en gångs skull var Parker och jag på samma linje. Mina poäng hade sämre spridning än hans, men det skyller jag på ovana vid poängverktyget och en generell fäbless för bordeaux... Efter 1990 var det i praktiken svårt att avgöra mellan 1981, 1989 och 1995. 1995 kändes egentligen kanske som det bättre vinet, men 1981 hade mer personlighet. 1988 var något av en besvikelse, 1979 begynnande övermognad men charmig ändå - sämst i min gom tveklöst den fortfarande babyfeta -04:an. Skall det någonsin bli ett lika balanserat och njutbart vin som dess tjugo år äldre syskon? Jag öppnar inte mina flaskor på fem år till...

Tack Vinmannen och intresserade och kunniga medprovare för en mycket rolig, trevlig och givande kväll. Provningarna på Gefle Vinkällare är verkligen upplevelser i dess bästa mening, och med alla ostar, kaffe och efterrätt som bjuds utöver dessa mognande bordeuaxer så är prisvärdet fullständigt odiskutabelt. Vem vill sitta i en personalmatsal under surrande lysrör och betala 400 kr för att få prova systembolagets amaronesortiment när man kan lägga på ett par hundralappar och i stearinljusens sken i Gefle Vinkällare få prova unika viner med fantastiska ostar och en kunnighet som slår det mesta. Det här inlägget är för övrigt inte reklam; det är ren och skär konsumentupplysning!


8 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Anders, Vi sågs på provningen och 04:an har Parker rätt stora förväntningar på och ger 93 poäng.
Bosse

Anonym sa...

(A): Anonym, du fick mig just på lite bättre humör. Blev först lite deppig, jag beställde nämligen nollfyror så sent som i början av veckan....

Ulrik sa...

Kul provning. Håller med om lysrör. Även om SBs provningar kan innehålla bra viner, så är miljön på regeringsgatan en blandning av konferensrum och lagerlokal.

Hade inte bara Gävle legat så långt bort....

konjären sa...

Jag tror att 2004:an är ett alldeles utmärkt och välgjort vin i sig, och årgången är både klassisk och normalt sett prisvärd. Vi var dock flera som reagerade lite negativt på ungdomen, koncentrationen och sötfruktigheten och det fruktdrivna. Kommer verkligen det här att kunna mogna ut till något mer njutbart i klass med 1990? Andra var klart mer positiva.

Jag var också förvånad över att det inte kändes som om det hänt särskilt mycket sedan första provtitten för ett par år sedan.

Att Parker och jag har olika syn är inte ovanligt, så jag tror att du lugnt kan ligga kvar med din beställning. Annars var det en av mina aha-upplevelser att vi faktiskt låg så pass lika i smak den här gången, advokaten och jag... :-)

Vintresserad sa...

En sådan provning vore värd resan till Gefle. Ska försöka hålla bättre koll på Vinmannens provningsschema... kul läsning iallafall, tyvärr har jag aldrig provat varken LP 1990 eller 1996, som också anses vara en ovanligt lyckad årgång. 1998an nyligen var bra, men säkert inte i närheten av 1990.

konjären sa...

Förresten Anonym; får man fråga vad LP -04 kostar idag?

Ulrik sa...

Du kan få tag i den för ca 50 EUR.

2007 Millesimes

konjären sa...

OK, i det sammanhanget känns ju SB:s primörpris på 310 kr som överkomligt...