fantastisk gotlandshelg!

Det går fortfarande lite småtrögt med bloggandet. Tiden räcker helt enkelt inte till på samma sätt som förr...? Men förra helgens bravader på Gotland förtjänar ett omnämnande, om än det kommer mer att ha intryck av bilddagbok än initierad vinblogg... Ha överseende!

Med ojämna mellanrum tar aktiesparklubben Fenix tag i sig själv och kallar till styrelsemöte med strategidiskussioner. Sist var för snart två år sedan. När alla sju medlemmarna till slut sammanstrålar i ett hus i Ljugarn på Gotlands östkust under den varmaste och vackraste hösthelgen i mannaminne så uppfylls syftet med klubben; att knyta band som inte löses upp så lätt. Själva ekonomidiskussionen upptar en halvtimme runt fikabordet i solen en av dagarna; resten av tiden är rekreation, samtal, promenader, bad i havet (!), bastu och förstås mängder av god mat och dito dryck. Sällskapet är inte alls ointresserade, men har huvudsakligen stannat vid bra whisky. Jag ser det som mitt uppdrag att öppna deras ögon...!

Hummersoppa, pre iskänkning

Lilla Ljugarn - dit semesterfirare åkt sedan förra sekelskiftet - stoltserar med en riktigt bra restaurang. Smakrike krog är känd för sina tryffelsafaris och dito menyer, och även om vi är där lite off-season så är menyn inte tryffelfri... Även om klubbens samlade kapital efter tolv års idogt sparande knappast imponerar (någon räknade ut att vi skulle tjänat mer om vi satt in allt på ICA-kortet...), så beslöt sjumansstyrelsen enhälligt att ta kvällens nota på internrepresentationskontot.

Hummersoppa på väg!

Efter den inledande champagnen (Pol Roger NV; helt okej, lite lättare än väntat, har varit bättre?) gick vi på olika förrätter. Jag höll mig till hummersoppan med diverse tillbehör. Vacker som en sommaräng var presentationen - dessvärre var soppan inte riktigt varm nog för att komma helt till sin rätt. Synd. Till det en Chablis 1er cru från Clotilde Davenne, Montmains 2005. Bra friskhet och syra, men vill hävda från minnet att den inte hade riktigt förväntad mineralitet.

Mat, potatis och rött vin...

Sju karnivorer gick sedan vidare till lammrostbiff eller oxfilé. Jag ställde Tignanello 2005 mot Pagodes de Cos 2000, och räknade med att de flesta skulle föredra italienaren. Så icke; de fem åren mer i mognad hade gett klara resultat i form av en del tobak/läder som i kombination med järn/mineral och bra frukt invigde kamraterna i en ny dimension av vin. Bra balans, bra längd - fantastiskt till maten! Tignanellon naturligtvis inget dåligt vin i sig, men led nog av ungdomen. Markerade tanniner, mer körsbär och örter och mer power. Jämngamla hade det blivit en intressant match!

Pagodes de Cos 2000 vs Tignanello 2005

Den andra kvällen vigdes åt en magisk grillkväll bland raukarna. En vindstilla, ljummen kväll i slutet av september, som snarare ledde tankarna till juli om det bara varit lite ljusare och kanske två grader varmare. När grillningen väl var över såg dock en rejäl drivvedsbrasa till att hantera de båda sistnämnda bekymren...

Champagne i skymningen...

En Amazone de Palmer fick inleda. Mina intryck från första provningen består; en väldigt äppelmustig historia som upplevdes både fylligare och trevligare än Pol Roger från kvällen innan.

...följt av en magnum cabernet...

Till entrecôte från grillen med sallad, kokt potatis, sås m.m. öpppnades en Mas la Plana 1995 (mg), köpt på en Finlandsbåt för en dryg femhundring för tre år sedan. Jag hade väntat mig mer mognad av det här vinet, och blev nästan lite besviken. Samtidigt känns det orättvist att skriva det, för det var ett riktigt gott vin, välbalanserat och med bra längd. Jag förde inga anteckningar under helgen, men minns att jag lite förvånat reflekterade över mängden röda bär i vinet. Inte så cabernet-typiskt som jag väntat mig.

...och så lite Pauillac, tack!

Till ostarna korkades två årgångar Chateau Batailley (1999 vs 2001) upp, och jag fick därmed vännerna att prova vad årgångsvariation kan göra för ett vin. För mig var 2001 det större vinet, som jag upplevde hade större koncentration och pondus och tydligare ceder- och blyertskaraktär. Andra höll 1999 som det bättre.

Vilken kväll!

Globetrottern fiskade fram vintagecigarrer från sina inspektionsresor i Västindien; whisky, lagrad rom och konjak skänktes i; mörkret lägrade sig allt djupare över raukarna och mer ved kastades på elden, vemodiga sånger om livet och kärleken ljöd mot stjärnorna... Det blev en lång och magisk natt!