Som konstaterats tidigare har det varit lite motlut på sistone. Då mår man bra av att stryka sig själv medhårs och ge kroppen något den vill ha... Helstekt entrecôte med bearnaise, klyftpotatis och confiterade körsbärstomater tillsammans med mognande Bordeaux - då tinar Konjären upp ett par snäpp!
Att ge bort en femtioårig Pontet Canet gjorde att lusten att sätta skruven i något från förra milenniet kändes starkt. Urvalet är inte enormt, men en 1996 Pape Clement har väntat på ett bra tillfälle. Vinmannen berättade i glada ordalag om en provad flaska för en tid sedan, så förväntningarna fanns där. Slottet hade ju en period under tidigt åttiotal då det var något skit i källaren som gav mer eller mindre defekta viner, vilket jag själv erfor med en -82:a förra året. Den här gången blev dock ingen besviken!
Vinet får en stund i karaff, och redan i första sniffen är jag såld! Det är helt klart en rustikare Bordeaux; inte i första hand elegant, polerad och stilfull utan mer pondus, attityd och no fuss! Ett vin som för tankarna snarare till en genuin bistro med lokalbefolkning än en finkrog med dollarturister. Doften är underbar och spelar i spektrat plommon-möter-stall, samtidigt som hustrun hittar någon mögelost (snarare kittost, kanske? eller våt jord...? men fortfarande på ett bra sätt!). Kaffe/mockatoner dyker upp, och lite mer cassiston i frukten. Munkänslan är medelfyllig, med väldigt mjuka och fina tanniner som nästan bara smeker gommen först men som nyper till skönt mot slutet. Lång eftersmak. Mer cassis än som först framträdde i doften, kompletterat med jordighet, tobak och läder.
Fantastiskt drickvänligt vin just nu! Jag sitter och sippar samtidigt som jag skriver, och det fungerar utmärkt även på egen hand; inte alls matkrävande. Oj, så gott! Det skall erkännas att det kostade en slant (minnet har dock tacksamt suddat ut den detaljen), men just i kväll var det värt det - och just i kväll var jag värd det!
5 kommentarer:
börjar man känna doft av ost i vinet, mögelost skulle jag skicka det i slasken
Tja... Själv gillar jag ost! Det är klart att ost i vin inte låter som en höjdare, men doftassociationer är högst personliga och det en beskriver som ost är för en annan kanske doft av jord eller lera och för en tredje något svampliknande. Det var inte precis en roquefort eller munster som stack upp ur glaset, mer något dovt, murrigt men inte åt ylle/papp-hållet. Vinet var i alla fall mycket gott, så du hade missat något om det gått i slasken!
Jag anser att det vinet du drack var riktigt gott efter din beskrivning kan det inte ha varit något annat, vadå ost lukt?. Vinet verkade ju inte vara defekt på något vis. Drack själv en Angludet 1998 för en tid sedan. Den sopade banan ren. Resten var diverse "hypade" viner från USA och Sydafrika. Brx rules/Höganäs
Visst regerar Bordeaux, i alla fall hos mig! Och det där med ost... med tanke på hur många olika ostar det finns så är det väl egentligen galet att tala om "ostlukt" - lite oprecist blir det.
Kom att tänka på den svårfångade ranciokaraktären i gammal konjak som ofta beskrivs som något ostliknande - ändå hävdar väl ingen att gammal konjak luktar ost?!
Nu var det ju JAG och inte Konjären som kände lukten av ost, och om han skulle publicera alla mina doftassociationer kring de viner vi dricker skulle ni nog ta er för pannan mer än en gång. Det är han som är vinkännaren, inte jag.
Skicka en kommentar