Dags för något italienskt till kvällens kyckling med krämig vitlökssås...! Jag måste definitivt bli bättre på att köpa in italienska viner - vi gillar dem ju båda två och dricker dem gärna till italienskinspirerad mat. Septembersläppet ser intressant ut på den fronten.
Castello di Brolio från Barone Ricasoli är antagligen en av de mest kända chianti classicos i Sverige. För närvarande verkar ingen årgång finnas ute i butik; däremot har importören inte mindre än fyra årgångar listade. Hemma fanns en ensam 2001:a kvar, sannolikt inköpt för ett par år sedan.
Vinet dekanteras som hastigast, ca 15 minuter, och är inledningsvis något av en besvikelse. Det finns stramhet och struktur, men inte finess och komplexitet. Doften domineras av körsbärsbitterhet och smaken känns lite kort. Efterhand växer dock vinet. Efter några timmar i karaff har det öppnat upp och är så här dags på kvällen vitalt, balanserat och med stor doft av körsbär, choklad och örter. Längden är också mycket bättre, fortfarande stramt på gränsen till kärvt, men hela tiden med tuktad frukt som balans.
Det här växte till ett bra vin, men det känns alldeles för ungt för mig fortfarande. Känslan är att det har en extra dimension oförlöst någonstans, som väntar på att få blomma ut. Det kan bli dags för en beställning och påfyllning, för att kunna plocka fram igen om ett par år...
2 kommentarer:
Men visst är det ett häftigt vin! Extra av allt ungefär. Det är lite märkligt med en Chianti att den känns ung och med framtiden för sig efter åtta år.
Vi kom fram till exakt samma smaknoteringar och konklusion för någon månad sen. Föt ungt, lite väl stramt och ocharmigt. Men allt finns där, klass och renhet. Det blir nog ett toppupplevelse om ett par år.
Skicka en kommentar