rhône vs bordeuax 1-1 (barroche -06 och pagodes -03)

Mitt andra försök hos La Barroche blev deras Chateauneuf-du-Pape Signature 2006. Jag var ju faktiskt ganska imponerad av den 2004 jag provade för ett par veckor sedan, men hur skulle ett två år yngre vin kännas? Och hur stor är egentligen skillnaden i kvalitet mellan 2006 och 2004 som årgång?

Tja, inledningsvis måste jag säga att jag är besviken. Vinet känns blygt, tillbakadraget, svårtillgängligt; detta trots viss karafftid. Så småningom vaknar det dock till liv och breder ut ett doftspektra som känns igen från förra flaskan. Där finns röda bär, örter, ett lakritsstråk och så ett varv på vitpepparkvarnen ovanpå allt. Kanske är pepprigheten en skillnad mot -04 - jag har i alla fall inte noterat det där...? Munkänslan är slank och smaken medellång, med eftertoner som blir kryddiga på gränsen till lite eldiga. Det jag reagerar på är att smaken omotiverat snabbt går från primär till sekundär; eller - enklare uttryckt - frukten bär inte upp smaken särskilt länge i munnen och det känns lite kort i den fasen. I alla fall mot vad jag väntat mig. Och om man nu måste dricka unga viner är det väl i så fall frukten man vill åt...? Jag noterar "stor doft - liten smak" längst ned, vilket naturligtvis är orättvist men ändå säger något om upplevelsen jämfört med -04. Dagen efter håller det fortfarande ihop fantastiskt bra och känns öppnare och mer lättillgänglig och med lite mer "stuns" i sig. Något att ligga på ett par år, kanske...?

En terassåterinvigningsbrunch hos IT-mannen med tema "Pretty in pink" - kan det bli bättre? Naturligtvis roséchampagne; detta alltför sällan utforskade område. IT-mannen har gjort lite research och hittat Jacquarts rosé som ett stabilt alternativ. Ny bekantskap för mig, men trevlig sådan. För att vara rosé kändes den väldigt "champagnelik"; inga solvarma jordgubbar i överflöd utan mer stringens i fruktskålen med smultron/hallon parat med en lätt brödighet och eftersmak av blodgrape. Bra syra och fin längd. Riktigt mumsigt i solen till en fantastisk brunchbuffé!

Efter att ha lullat hem från IT-mannen dröjde det inte länge förrän Traktormannen med familj kom på besök. Till lammstek med svamplasagne (gott var för sig, men inte helt lyckat som kombo...) provades ett Danmarksinköp. Les Pagodes de Cos, andravinet till "super-second" Cos d'Estournel, borde väl kunna leverera något drickbart av inledningsvis haussade, nu något mindre hyllade årgången 2003. Ett andravin skall ju helst visa något av slottets stil och årgångens egenskaper, utan att för den skull nå ända fram till kvaliteterna i husets grand vin. Det antas också mogna snabbare, och då just -03 inte framstått som något utpräglat långlagringsår borde det kunna vara lagom att testa vid sex års ålder...

Efter en dryg timme i karaff visar det en klassisk bordeuaxnäsa med tonvikt på plommon, ceder och kaffe/mocka. I munnen är de finkorniga tanninerna framträdande; nästan som om ett fint pulver lämnas kvar på tungan när man svalt. Mörk frukt, kaffetoner, bra längd och balans. Inga tydliga mognadstoner men ändå ett vin som hittat en skön drickfas och där bitarna sitter där de ska. Tanninerna gör det naturligtvis mycket matorienterat.

Om jag tvingas välja mellan helgens två röda viner så vinner Pagodes de Cos denna gång. I min bok ser det dessutom ut att kunna ligga till sig några år till om man nu har några flaskor över, vilket skulle kunna skänka ytterligare en dimension till det. Bra vinhelg så här långt...!