1996 raimat vallcorba reserva

Hustrun tillbaka, beredskapen överlämnad och väck med alkoholfri pilsner - det är ju rött vin jag vill ha! Hon också, visar det sig. Skönt!

Till en snabbt hopplockad kyckling- och pastasallad med grillad aubergine och en massa andra godsaker kanske det egentligen skulle passat bättre med ett lättare rött, en rosé eller till och med en fatlagrad chardonnay. Men vi vill ha rött. Inte alltför strävt, ber hustrun. Själv längtar jag efter en stadig cab-dominerad blyinfattad ekklubba...

Kompromissen heter Raimat Vallcorba Reserva 1996 Cabernet Sauvignon. Det här är min sista flaska av ursprungligen fyra, av vilka två har levererat bra vin och den tredje varit defekt. Och det är nu den här bloggen faktiskt börjar komma till sin rätt - för min egen del i alla fall! Ganska snabbt kan jag se att jag drack första flaskan till hjortkotletter, svartrötter och pecorino-majroveröra (mer intressant än bra...) i maj 2006 då jag tyckte det var okej; ett bra försök i september 2007 som jämförelse till Batailley 2001; ett defekt exemplar i februari i år och så i kväll - bästa flaskan av de fyra! Om det är vinets utveckling som varit så dramatisk eller om min smak förändrats vet jag inte, men hustrun och jag är rörande överens - det här är riktigt, riktigt gott!

Doften är komplex, rik och fylld av underbara mognadstoner med lätta inslag av läder, katrinplommon och torkad frukt. I ett tidigare försök kändes den lite bränd och med drag av tawny port; så icke i kväll. "Renhet" är ett återkommande ord i noteringarna. Ren frukt, dominerad av mörka bär och plommon, ett inledande drag av mörka körsbär och körsbärskärnor ("mandelkubb!" utbrister hustrun) och en antydan till eldighet i botten. I munnen är det balanserat, strukturerat, polerat, rent, oerhört drickvänligt men definitivt med ryggrad. Eftersmaken domineras av cassis - mycket mer framträdande än i doften, lustigt nog.

Fantastiskt trevligt vin som verkar ha blommat ut helt nu. Det hade inte tillstymmelse till den uttorkning som riktigt gamla viner drabbas av, utan var fullt vitalt, fruktigt och gott. Med den återkommande och stundtals heta debatten om prisvärde vad gäller vin i minne kan jag bara konstatera att det här var mycket pang för pengarna. Då är jag ändå inte en sådan som funderar alltför mycket på om vinet kostar 180 eller 220 kr, utan avrundar ganska friskt när jag handlar. Min kostnads-nytta-analys har landat i att man skulle behöva lägga mycket mer tid än jag är beredd på att göra för att alltid göra de bästa köpen. Sometimes you win, sometimes you lose - med Raimat VC-96 var jag den här gången definitivt på the winning side...!