Mutmiddag hos Vinmannen. Mjödmannen och jag är inbjudna för att hjälpa Vinmannen med ett särskilt knivigt bröllopstal. Spännande utmaning, och han trakterar oss rikligt och generöst för besväret...!
En femrättersmiddag med löjrom, sniglar, ankbröst, ostar och crepes suzette aväts i bra tempo innan vi hamnar på en uteservering och röker vällagrade cigarrer. Under tiden försöker Mjödmannen och jag intervjua Vinmannen om förutsättningarna för uppgiften, men förirrar oss med jämna mellanrum i diskussioner om relationer, ledarskap, restaurangvärldens sidor och avigsidor m.m. En genomtrevlig kväll, med andra ord!
Till ankbrösten serverades Chateau Léoville-las-Cases 1983. Jag börjar samla på mig ett hyfsat track record för det här vinet, med årgångarna 1970, 1976 (mg), 1983, 1988 och 1995 provade. Varje gång har jag tyckt om det, och det verkar onekligen vara ett vin som kan åldras med grace. Det här är ett fullt vitalt vin, med lätt teglad kant och en stram doft av plommon och animaliska toner. Generellt mycket "välintegrerade" intryck, där det är svårt att plocka ut enskilda delmängder ur helheten. Det är i alla fall klart mer moget än den -88 jag testade förra hösten och ligger nog närmare -76:an och -70:an i utvecklingsgrad. Finkorniga tanniner och en underbar drickbarhet, men det är inte den bästa las-Cases jag provat. Lysande matvin, dock!
Till ostarna kom ett sött vitt vin blint på bordet. Vinmannen ler hemlighetsfullt och säger något om att jag borde gilla det här. Hmm... Inte försöker han väl någon luring med något obskyrt botrytiserat australiensiskt eller så? Nej, om vin skojar man inte, försäkrar Vinmannen. Alltså är det en Sauternes? Alldeles riktigt. Doften är stor, imponerande, tät och inleningsvis helt dominerad av botrytis och klister- och kontaktlimstoner på bästa sätt. I munnen är det fylligt, simmigt, tätt, sött... Kvalitetsklass? undrar Vinmannnen. Hmmm... Klart bättre än den de Malle -98 jag drack häromveckan. Jag har bara mött liknande koncentration i Yquem, samtidigt var det ett bättre vin med mer komplexitet och större inslag av aprikos och frukt som jag saknar här, trevar jag mig fram. Så kan det vara när det är jäkligt dålig årgång av Yquem, flinar Vinmannen och ställer flaskan på bordet.
Hupp! Chateau d'Yquem 1999 växte under kvällen till en riktig nose-pleaser, men hade en nivå upp till d'Yquem -97 som jag provat tidigare. Spännande och lärorikt!
Till desserten öppnades också ett eiswein av en för mig helt okänd producent. Weingut der Familien Reis und Luff Silvaner Eiswein 1996 såg misstänkt mörkt och oxiderat ut i glaset; närmast en Bual eller Malmsey madeira. Ingen defekt fanns dock i doft eller smak. Frågan är dock om det var så här det var tänkt att smaka...!?
Glaset visade sig nämligen packat med nypon på ett nästan parodiskt tydligt sätt. Russin, katrinplommon och torkad frukt backar upp dofterna, och i munnen tycker jag också att jag hittar blåbärssoppa! Hyfsat bra syra och medelgod längd, men mer intressant än bra. Åtminstone hamnade det helt i skuggan av d'Yquem.
Vinmannen har också en passion för cigarrer, och jag tackar inte nej när tillfälle bjuds. En välmatad Fonseca, lagrad till njutbar, rundad, fyllig tobakston och halvtufft drag avslutade kvällen på ett lysande sätt. Mjödmannen och jag står klart i tacksamhetsskuld för en fantastisk kväll och kommer naturligtvis att leverera ett lysande tal inom kort!
3 kommentarer:
Jag är faktiskt riktigt bra på bröllopstal vill jag bara påpeka...
:-)
Jodå det lät som en trevlig middag.
Leoville med ankbröst, en något vågad kombination. Fast det är klart 1983 var väl inget dunder år men ialla fall. Jag hade nog satsat (lite fegt) på en Borgogne.
Yguem brukar sällan göra mig besviken och inte dig heller märkte jag. Jag som du gillar Leoville Las Cases. Jag har också ett rätt bra track record, 1978, 1983, 1985, 1990,, 1996, 2000. Jag har även provat deras andra vin Markisen i ett antal årgångar och jag aldrig blivit besviken. Vad tror du om en 1983 CH9 till ankbrösten?. Elakt va!!!.
Ulrik: Vinmannen har lovat att toppa Yquem -99 om vi behöver ett skrivarmöte till; kör vi fast lovar jag att höra av mig!
Anonym (vore trevligare att kalla dig något annat, om än bara ett alias...?): Jag tror det är svamprisotton som gör det så kompatibelt. Jag hade också gått på Bourgogne till ankbröst rent ryggmärgsmässigt, men risottons fetma tror jag gör det hela mer Bordeauxvänligt.
En 1983 Ch9 hade varit högst intressant! Jag är också inne på din linje om att mången Bordeaux (åtminstone de gjorda fram till och med 90-talet, för att både generalisera och vara generösa...) står sig bättre än Chateauneuf med tiden, men jag har alldeles för lite erfarenhetet av mer än 20-årig dito för att veta säkert. Om någon vill paralellvertikalisera (snyggt ord, finns inte i SAOL) en bordeaux mot en Ch) så vore det högintressant!
Skicka en kommentar