summering av danmark

Så är man då åter på fast, fosterländsk granitmark efter en dryg veckas kringkuskande i Danmark (och Västergötland, som har många likheter med Jylland...). Att växelkursen försämrats 20% sedan förra sommaren hade vi inte riktigt fattat förrän vi stod där. En korv med läsk för 75 kr på Legoland, någon!? Legoland var annars riktigt bra; välgenomtänkt, ambitiöst, roligt, omväxklande, omsorg om detaljer och korta toaköer! I övrigt var sig Danmark likt. Jag gick upp två kg den här gången också...



Någon större gastronomisk resa blev det dock inte. Ambitionerna sänktes ett snäpp med tanke på ekonomin, men lite gott vin och öl hanns förstås med. Då och då ger jag kalifornisk zinfandel en ny chans. Det infaller vanligtvis när tillräckligt många artiklar, vinbloggar, vänner etc rekommenderat det ena eller det andra vinet, samt att det gått minst tre månader sedan förra försöket; gärna ett halvår. Till en budgetmiddag i lekparken bakom vårt hotell i en fantastiskt skön, ljummen sommarkväll med färdig grillad kyckling, grillchips och diverse röror tänkte jag att det kunde vara dags. Snabbköpets enda namnkunniga Zinfandel kom från Kendall Jackson. Tja... Hallon, plommon, björnbär, lite kryddor – men alldeles för "brett" i munnen; ryggradslöst och utan djup som vanligt...


En lite finare middag hanns med i den urtrevliga staden Ribe; Danmarks svar på Visby fast utan ringmur, typ... Staden har anor från 700-talet, en mycket märklig domkyrka (hälften romerskt, hälften gotisk stil) och ett livaktikgt vikingacenter strax utanför. Skojigt, tyckte femåringen som fick provskjuta vikingarnas pilbågar och satte ett skott i nacken på björnen på måltavlan...

Under stadens finhotell Dagmar (där vi inte bodde - vi bodde kalasbra här; rekommenderas varmt!) låg deras "bakficka" Väktarkällaren som serverade hyggligt kött och en diger vinlista. Att hitta samma urval mognande bordeauxer på en mellanprisrestaurang i Sverige kan man bara drömma om. Tyvärr ställde växelkursen till det, men under mer normala förhållanden tyckta jag att flera av priserna såg rimliga ut. Till slut blev det en Croizet-Bages, Pauillac, 1990 för 675 DKK.

"When in doubt - choose the oldest!" -Vinmannen

Vinet visade sig vara en härlig och mycket mogen pauillac med underbara läder/tobakstoner, lite animalitet, tydlig blyertspenna. Dock serverad allldeles för varmt, vilket servitrisen själv noterade och erbjöd ishink. Hustrun, som har lättare att följa sitt inres röst bad mig lägga en isbit i hennes vinglas. Nej men... i nästan 20-årig Pauillac!? Vafalls? Efter att den fått smälta ned i glaset smakade jag, erkände mig bsegrad och smög själv diskret en isbit i mitt eget glas.

Lärdom: tempererad, utspädd Pauillac är bättre än varm, outspädd...



På Römö åkte vi förbi den spännande butiken Vin& Fin som krävde ett stopp. Butiken hade dock inte lika spännande utbud som det förespeglades. Om namnet inspirerats av en känd svensk blogg nämndes inte. Efter att de hävdat att den Faugéres (nej, inte Barral...) jag spekulerade på var 100% Pinot Noir eftersom den kom från Bourgogne konstaterades att de nog inte är prenumeranter på F&V…

En Chateauneuf-du-Pape fick i alla fall följa med därifrån. Jag har ju konstaterat att jag måste försöka vidga mina vyer till Rhône och när jag då hittade en ensam flaska CndP på rea slog jag till. Ett särskilt intresse var att undersöka mognadskurvan för dessa viner.

Domaine Julien CndP 2001 visade sig ha samma mognadsgrad som Croizet-Bages! Tydlig tegelkant och genomskinlig, röd-rödbrun färg. Liknande aromer av läder och tobak, här dock parat med röda bär (hallon) och örter. I munnen var det slankt med bra längd och syra och en tilltagande kärvhet. Mot slutet nästan körsbärsbittert med italienassociationer… Det här var sista flaskan och såldes med 20% rabatt – viss butiksmognad kan sannolikt antas för det här kändes som att det var i utförsbacke.

Lokalproducerat öl är annars en stor gren i Danmark. Vi njöt mycket av Svanekes bryggeris olika kok från Bornholm förra året, och förväntningarna på Ribes dito var höga. Tyvärr tyckte vi inte att det levde upp till samma klass. Lite fadd i smaken i jämförelse. Kostade dessutom det dubbla; ca 40 DKK blir styvt för en halvliter öl när kursen är 1:1,5...

Lite shopping ägnade jag mig åt i Odense på vägen hem, men mest av rena souvenirskäl. Les Pagodes de Cos 2003 för under 300 DKK kändes som ett av de minst dåliga alternativen, tillammans med lite annat. Ingen storshopping i år, dock. Kanske skall slå sig på det där med nätshoppnig och privatimport i alla fall...?