Vit Bourgogne igen!? Tja, förra veckans aha-upplevelse gjorde att det kändes väsentligt med något referensmaterial i närtid. En tuff eftermiddag med stor potential gjorde också att längtan efter något vin som inte kom från "brukshyllan" var större än vanligt. Till kvällens saffransdoftande fisk fick därför vinkällarens enda Meursault stryka på foten.
Meursault 1er cru Le Poruzot-Dessus från Rémi Jobard har vilat i två och ett halvt år i vinrummet. Inköpt på SB för närapå en femhundring i januari 2007.
Timmen är sen och det får bli en kort not. Vinet karafferades i princip nr vi satte oss till bords. Doften är frisk, inledningsvis med mycket fattoner med senare under kvällen tonas den ned till förmån för mer frukt (ananas i sockerlag!?) som så småningom övergår i mer mineralitet. Jag gillar viner som bjuder på en resa under kvällen!
I munnen erbjuder det en frisk, kryddig - nästan pepprig - intensitet, som dock står förra veckas Chevalier-Montrachet ganska långt efter. Smaken är balanserad, frisk och inte alltför fatad (var lite orolig efter de inledande dofterna, men det är ingen tydlig ekplanka man får i munnen). Eftersmaken är lång, men inte extrem.
Sammanfattningsvis ett bra vin, men inte stort, och knappast i paritet med prislappen just nu. Samtidigt gissar jag att det kan utvecklas ganska bra ett tag till. Hur ska man någonsin hinna upp i en investeringstakt som gör att man kan hålla fingrarna borta tillräckligt länge?
Mer läsning om Jobards viner finns t ex här.
PS Dagen efter (förvarat i kylskåp i täckt karaff) är vinet fullständigt vitalt och känns snarare mer öppet och tillgängligt än i går. Doften är mer komplex och eftersmaken längre. Om det skall drickas idag verkar alltså rejäl luftning vara en bra medicin att locka fram potentialen.
3 kommentarer:
Drack samma vin men 2005:an för en dryg vecka sedan. Mycket bra men skall säkert lagras i ca 10 år till för att riktigt blomma ut.
Det kan jag gott tänka mig. Det kändes litet ... oförlöst, kanske? Fanns nog mer att hämta om man haft tålamodet.
Jag har ett antal flaskor kvar så visst finns det tålamod vilket är en dygd som jag inte alltid har.
Jovisst oförlöst var ordet men efter alla skriverier om Jobard var jag tvungen att prova resten får ligga till sig. Drack dessutom Etienne Sauzet, Puligny Montrachet premier cru 2007 i samma svep, jovisst oförlöst men med stor potential och stor prislapp
Skicka en kommentar