En riesling piggar ju alltid upp - eller...? Jag plockade upp den här flaskan för några veckor sedan för att ha enklare basriesling hemma när andan faller på. Matlagning, drinkvin, okomplicerat... Årgången lär ju skall vara bra, men producenten obekant. Etiketten känns nästan kitschigt old-school. Hur som helst är det ett mer än okej vin som visar sig i glaset. Doften är mycket frisk, med päron (piggelinglass!), citrus och något tropiskt inslag?
I munnen är det lite ihåligt i mitten; först en syraattack i första kontakten med slemhinnorna, sedan en kort paus då inget händer, och så en långsamt, långsamt avklingande eftersmak med mycket tydliga syror. Märkligt. Smaken domineras av mineral och citrus medan piggelinen finns i bakgrunden. Hittar också en annan ton som jag har lite svårt att spika; jag far efter litchee men det är inte riktigt det. Tjuvkikar på SB:s smaknoteringar och hittar kommentaren jästaromatisk - där har vi det! Inte i störande mängd, men en liten jästton kan skönjas.
Sammanfattningsvis; gott vin för sin peng, kanske lite obalanserat eller felstrukturerat och en smula endimensionellt, men det skall snarare ses som utvecklingsområden än som defekter. Det tar dock inte plats som husets riesling. Jag kommer nog att vid de flesta tillfällen finna det värt att lägga på ett par, tre tior och gå på Trimbach eller Georg Breuer
1 kommentar:
Håller med dig i din beskrivning av vinet - skalsmak och ingen höjdare. Gå upp till 100-lappen och köp Cono Sur Riesling. Den är utmärkt drickvänlig!
LB, Uppsala
Skicka en kommentar