2001 roda II

Udda flaskor som nästan glömts faller ibland offer för lusten att dricka något lite mer kvalitativt och spännande än det som finns i "brukshyllan". I kväll drabbade det ödet den enda flaskan av Roda II reserva från 2001. Inköpt i september 2006 för 194:- och provad en gång tidigare (jan -07) med relativt gott resultat. 94% Tempranillo, 4% Garnacha, 2% Graciano. Okänd lagringstid på fat. Vad har nästan två år till gjort med vinet?

Tja; frågan är kanske snarare vad två år gjort mig? Doften är sötfruktig, nästan kladdig med påsmetad vanilj i tjocka lager. Underliggande kryddiga toner av sandelträ. Inte direkt lockande om man är Konjären... I munnen uppför det sig dock lite bättre än befarat; särskilt vid något lägre temperatur. Det är fortfarande farligt nära den där överfatade sötfruktskänslan men mognadstonerna av lite multna löv m.m. som har tillkommit och som blir tydliga framför allt i eftersmaken räddar det från magplask. Smaken är således betydligt bättre än doften.

Ju mer jag provar och dricker vin, desto tydligare blir det för mig att de största upplevelserna och bästa behållningarna har kommit från viner med några år på nacken. Unga, kraftiga viner som kombinerats med hög alkohol, mycket frukt och restsötma (Roda II är inte ett sådant) är sällan tilltalande, om än jag försöker ha ett open mind och tror att det finns undantag i alla läger. Slutsatsen blir alltså att jag antagligen idag inte hade tyckt lika bra om det här vinet som jag gjorde för två år sedan vid samma mognadsgrad, men att vi utvecklats sida vid sida och att jag nu när vi möts igen hittar nya sidor hos det som jag uppskattar bättre idag än jag kanske skulle ha gjort då... Om ni läser meningen två gånger till kanske ni förstår.

Sammanfattning: ett gott vin som smakar bättre än det luktar och som utvecklats positivt med ett par års lagring, men som inte sänder mig på jakt efter mer modern rioja.