Vinet får ungefär en halvtimme i karaff. Genast vid första sniffen känner jag igen dofterna från provningen. Det signaleras rustikt, moget, syrligt och inte särskilt inställsamt. Mums! I storkupade riedelglas (tack, hustrun!) koncentreras dofterna bättre och fokuseras i näsan. Torkad frukt, lingondricka, läder och kryddor finns i doften och i munnen hittas ett stramt, närmast syrligt vin med mognad, syrlig frukt (tranbär/lingon) och läder. Det här är ett matvin, som behöver något på tallriken för att komma till sin rätt. Det är inte utan komplexitet och jag är ju normalt svag för mogna viner, men jag kan inte komma förbi associationer till en övermogen och betydligt enklare periquita classico 1994 på Madeira för ett år sedan. Jag tror att det är syrligheten som gör att det känns tunt om man provar det utan mat till - det har ju annars bra längd... Hur som helst; ett gott vin och bättre än jag upplevde det på provningen sist, men jag är fortfarande inte såld.
Det är jag däremot på mogen port... Efter att ha bjudit brorsan på en Taylor's -66 förra julen konstaterade han - som annars inte är någon anhängare av söta viner - att han dittills endast druckit för ungt portvin. Med honom i åtanke ropades därför lite mer mogen port in på auktionen häromveckan. I kväll knäcktes Warre's -60. Ett nära 50 år gammalt vin, som var genomskinligt med drag åt tegel.
Visst mått av respekt infinner sig med sådana flaskor, och jag kan inte låta bli att tänka på vad som hände år 1960, många år innan jag själv föddes; ja innan ens mina föräldrar träffats. Samma år som dessa druvor mognade på portugisiska stockar prästvigs de första kvinnliga prästerna i Sverige, Arlanda öppnas, John F Kennedy väljs till president i USA osv, osv... Det går inte att bortse från den dimensionen, och varför skulle man? Varför skulle njutningen som druvornas saft i sig ger vara större eller bättre än njutningen som sammanhanget ger i sin helhet?
Stilton och port...
Det här är hur som helst en flaska i mycket god vigör. Den har stått dekanterad under lock i ett par timmar, och är spänstig och vital; full av apelsin, nejlikor, fikonmarmelad, nötter och lakrits. Kanske lite tunnare än förra julens port, men till några väl valda ostar stod den sig mer än utmärkt. En fantastsik dryck, och brorsan vidhåller numera med viss emfas att portvin skall vara från 60-talet...
5 kommentarer:
Taurasi har aldrig varit min favorit men portvinet får mig att dregla och känna viss avundsjuka! Visst är de delikata, de gamla vintage-vinerna! Provade nyligen Qta do Noval's 1970:a och det var ren och skär njutning.
Konjären! Nej, varför skulle man minska sin njutning? Varför ska man inte låta andra frågor väckas när man snurrar glaset under näsan?
Det är faktiskt sådant som ger vin flera dimensioner, tillsammans med resor, minnen och andra tvärkopplade associationer.
Det där portvinet låter mäktigt och elegant på samma gång - förvånar mig inte ett dugg att det får en sensitiv njutare att koppla på några sensorer till.
Lite sent för att önska God Jul, men gott nytt år då!
P.S
Känns som en parallell till etikettsdrickning, för övrigt - och vilken gamla världen-kramare med självaktning ägnar sig inte åt det?
D:S
Det enda bekymret med att dricka så gammalt portvin är att lusten att investera i nyare årgångar blir klart mindre... Jag kommer att vara runt de sjuttio innan den låda Fonseca's 2003 jag köpte häromåret kommer att leverera i samma klass - om man nu lever till dess! Vore lagom at köpa på sig starka åttiotalsårgångar nu för konsumtion i mer närtid. Någon som ligger på några extra lådor Taylor´s -85...?
Ljuva 1960-tal i super8... men portvin från våra tidiga barndomsår är bortom vår erfarenhetshorisont.
Om du skulle beskriva skillnaden mot en typisk 80-talare, vad säger du då?
Gott nytt år tillönskas Konjär med familj. Må bloggen leva och frodas.
Gott nytt år själva, allihopa! Jag hoppas årsskiftet skall innebära en något minre hektisk period i livet och något mer fokuserade inlägg - känns som det gått lite på slentrian emellanåt.
Men hur skall man beskriva gammal port...? Generellt kan man väl säga att frukten mer eller mindre torkat ut och integrerats. Jag har i alla fall svårt att ursklija distinkta primärfrukter (typ plommon, körsbär som jag fortfarande eller i alla fall enklare kan hitta i 80-talsport) utan det handlar mycket om fikon, dadlar, kryddor, läder, lakrits... Ibland kan det också framträda mer spritiga, acetonartade toner som kan låta obehagligt men som inte ger något störande avtryck i munnen. Tycker också att sötman känns mer balanserad och lägre i äldre varianter. Sammanfattningsvis; mer Portello än Hallonsoda om ni förstår.
Jag är dock långt ifrån någon expert; jag har provat ett par Taylor's -66, Dow's -63 och så denna -60 och en magisk Ferreira -55 som var min första riktigt mogna port och därigenom öppnade ögonen för en helt ny värld...
Mogen port kan fortfarande ibland köpas för överkomliga pengar på auktion, och i och med dess lagrinsduglighet känns det som ett säkrare köp än en del annat från privata källare. Lycka till att vidga era portvinsvyer vid tillfälle F&V - ni lär inte ångra er!
Skicka en kommentar