Chateau de la Tour, Clos Vougeot Grand Cru -61, Dom Morin Pére et Fils

Klockan är sen och nyss hemkomna från Wien finns det ingen chans att blogga om allt i mat- och vinväg veckan och helgen inneburit. En liten teaser kan jag dock inte låta bli att släppa:





47 år gammal bourgogne kan uppenbarligen vara precis hur god som helst, och jag är glad för att den Comtes Georges de Vogüé -97 som först beställdes var korkad vilket gav mig chans att dyka djupare i vinlistan. Och vilken vinlista... Palais Coburg, Wien, gör skäl för omdömet Österrikes djupaste vinlista, med viner daterande tillbaka till tidigt 1700-tal. På hemsidan hittar man bara ett blygsamt urval, men det ger ändå en aning om vad som döljer sig i deras valv.

Och hur det smakade? Tack, himmelskt! För mig som inte är någon stor bourgognedrickare var detta en ögonöppnare utan like. Det fanns fortfarande en hel del frukt kvar, och den vänlige sommelieren hällde fösiktigt på knappa decilitermängder för att den flyktiga frukten inte skulle hinna fly med för mycket luft. Samtidigt var naturligtvis mognadstonerna anslående. Och balansen. Och elegansen. Absolut inte ett kraftigt, fylligt vin, men ändå så tydligt och uppfyllande. Det som slog mig som doftreferens var faktiskt - vilket kändes mycket märkligt - mogen barolo! Först ett samtal med vinmannen styrkte att nebbiolo och pinot noir i mycket mogen ålder anses kunna dra mot varandra - för mig en ny kunskap. Hustrun hittade blomsteraffär!? Läser senare att viol är en vanlig doftreferens.

Vinet ändrade karaktär under kvällen; kanske med luften och kanske beroende på rätterna som serverades till. Ibland fanns där kryddor, ibland lite läder. Frukten klingade långsamt av men vinet "dog" aldrig. En åldrande skönhet som jag är mycket glad att jag fått njuta av. Även hustrun njöt i fulla drag och uppskattade vinets för oss speciella och ovana men mycket angenäma egenskaper. En kalaskväll - mer rapporter kommer!