Albert Ponelle Pouilly-Fuissé Vielles Vignes 2005

Antagligen alldeles för ungt, men eftersom det var en gåva från vinmannen som han insisterade på att vi provade snarast korkades denna flaska upp i kväll. Den fick ingen lätt uppgift. Först mötte den en lagom krämig potatis- och purjolökssoppa, och senare - efter ett par timmar i karaff - lite blandade skaldjur. Kanske ingen match made in heaven för en bättre vit bourgogne, men samtidigt är jag av meningen att ett bra vin skall tåla en del, och att så länge vinet är gott och maten är god så kan det sällan misslyckas helt.

Pouilly-Fuissé är ganska okänt territorium för mig, och Albert Ponelle Pouilly-Fuissé Vielles Vignes 2005 en fullständig obekanting. Jag hittar ingen notering tidigare på bloggen, men vet att jag druckit vin från området förr. Tyvärr alltför sällan för att ge något stöd åt minnet, vilket bl a kan förklaras av att det inte finns något vin därifrån i SB:s ordinarie sortiment.

Pouilly-Fuissé är alltså bourgogne och vi pratar chardonnay som fått möta ekfat. Åtminstone är det vad doft och smak skvallrar om. Samtidigt är det inte så "fett" som jag minns annan vit bourgogne från t ex Meursault. Slankare och lite friskare. Meursault meets chablis, typ.

I doften, som inledningsvis är lite sluten, hittar jag förutom fattonerna även honung, tropisk frukt, lite citrus och efterhand en del grönt äpple. Smaken, som är mycket lång och balanserad, bjuder på lite smörslungad honung, mera frukt och äpple och syror som faktiskt blir vassare under kvällen. Det här vinet kan utan tvekan läggas undan ett par år för att växa ihop sig en del. När det provades tidigt på kvällen var jag lite tveksam till prisvärdet, men mot slutet känns det som om den något slumrande jätten börjat ruska liv i sig... Gott är det under alla omständigheter redan nu, och det hade definitivt förtjänat en elegantare fiskrätt som sällskap.