Nej, jag har inte åkt tillbaka till det stora äpplet. Men jag vill inte låta det sista obloggade restaurangbesöket där ligga alltför länge. Redan nu - drygt tre månader efter besöket - är det såklart alldeles för sent att minnas detaljerna, men några foton och mina minnesanteckningar räcker nog en bit för att förklara vilken strålande trevlig kväll jag hade!
Det är inte lätt att hitta hit, till att börja med. Svårt med gatunummer, inga skyltar... Jag frågar mig fram den sista biten, och är fortfarande tveksam när jag går in i vad som förefaller vara en vanlig bar. Men, jo - restaurang Aska huserar ihop med baren och restaurangen ryms i den inre delen. Aska har på kort tid fått mycket gott renommé, och kökschef Fredrik Berselius som bl a lärt sig en del av Fäviken-Magnus har fått en hel del uppmärksamhet för sitt skandinavisk-naturalistiska kök.
Jag gör korta noteringar där mina anteckningar hjälper mig, men låter i övrigt bilderna tala för sig själva. Jag gick hit en knapp vecka efter besöket på 11 MP och lämnade stället alldeles lycklig. För även om naturligtvis 11 MP vinner på teknikalitet, på sin tyngd och på en vinlista som är en våt dröm i sig så har Aska i stället ett mycket, mycket stort hjärta....!
So, without further ado...
Scallop chip - tydlig skaldjurssmak och trevligt krispig.
Pork blood - krämig blodpudding i friterat skal - otroligt bra!
Dryckespaketet innehöll mycket annat än vin... Poire Domfront pärconcider, till exempel. Jättegod och torr!
Blomkålspuré med flingor på hade kul brytning med den milda, krämiga purén och de skarpare och tuggigare flingorna. Matchade cidern oerhört bra!
Vokus hila - en stark lageröl från ett mikrobryggeri: frisk, mild och god!
Nej, det är inte korv utan en potatis...! Tyvärr kändes den lite underkokt, men såsen på bl a vassle var magisk.
J & J Eger Kékfrankos 2008 (blaufränkisch) doftade hallon/blåbär/körsbär/kryddor och var i den lättare stilen med bärig, frisk smak, bra syra och kryddigt slut. Inget stort vin men helt okej!
Jag hade plats i baren med fri utsikt till köket. Inte helt fel när man är ute och ensamäter!
Torkat rådjur med sellerirot i jäst jus - otroligt mycket godare än det låter! Bra balans mellan sälta och syra.
Knebel 2011 Von Den Terrassen hade en lätt oljig känsla och smakade tropiska frukt och mango. Lite onyanserad. Halvtorr?
Nästa rätt fastnade tyvärr inte på bild - antagligen för att jag var så upptagen med att njuta... En bläckfisk (benen - torched; kroppen - poached) med en smörad jus/fläderbär-sås som var som en mogen riktigt fin bourgogne! Fläderbären kompletterade med friskhet och syra. "Snudd på genialt!" och "Best squid ever!" står det i blocket...
Till ägg 64 grader och morötter kom en kummel. Djupa, rika smaker och bra texturblandning...! En 2012 Domaine des Sablonnettes "le P'tit Blanc", Loire som serverades till hade äpplig/mustig doft parat med citrus, och en frisk, lätt och elegant men lite okomplex smak.
Så gick vi över till rött: Domaine Rimbert Saint-Chinian 2012 serverades lite för kall vilket hämmade doften, men smaken var fin med lakrits/chark/björnbär.
Anka - bröst och lår med sås på havtorn och havtornsbär som tar över lite för mycket om man äter dem tillsammans med den finstämda ankan. Bara sås och anka var dock återigen jättegott!
En fördessert i form av en frisk sorbet med blomtoner (fläder, viol) var mycket bra.
Sedan något så ovanligt som en balanserad mousserande muskat. Jaillance Cuvée Imperiale må vara suddigt på bild, men det var fokuserat i glaset!
Och så avslutades det hela med en riktig svensk urskogsreferens: mjölksorbet, blåbär och gran...! Bra, men nådde inte några magiska höjder. Som sammanfattande avslutning var den dock spot-on!
Så, för en bråkdel av priset på 11 MP hade jag ännu en fantastisk matupplevelse i New York, även om det kändes en smula apart att uppleva det nyskandiska köket på andra sidan Atlanten... Nå; inte värre än för en fransman som får äta franskat på alla finkrogar världen runt, kanske.
En liten plump i det annars tvärpositiva protokollet må vara att man var näst intill motvillig till att låta mig titta i vinlistan och välja drycker eller berätta vad som skulle serveras. En trend som jag inte är så förtjust i. Hursomhelst rekommenderar jag verkligen den matintresserade att göra ett besök - väl värt besväret!
Läs en annan recension här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar