Jay Fu är ett riktigt feelgood-ställe. Ett av få i Uppsala som höjer sig över det ordinära och som - även om konceptet i sig börjar kännas väl hemtamt - alltid lyckas skapa intressanta möten mellan asiatisk och amerikanskt.
Så när Direktören och jag gör vår årliga rendez-vous för att avhandla livet så blir valet ganska enkelt. Kompetent mat, skickligt skakade cocktails och gott vin. Väl? Just vinlistan har varit lite av och på, men oftast har det funnits några udda nummer som tilltalat även en klassiskt skolad gom...
Ett bra tips är att inleda en middag på Jay Fu's med deras Starter Combo Platter. Lite av varje, helt enkelt. Och hur kombinera ett vin med detta....? Det gör man inte, och vår kunnige sommelier sticker till oss ett veteöl tillsammans med en riesling med lite restsötma.
Veteöl ha aldirg varit min favorit, men det är klart att det är ett stabilt exemplar som serveras (utan att fastna på bild). Riesling hör dock til mina favoriter, och även det här exemplaret från Eroica (Washington state) gillades. Viss restsötma gjorde att de asiatiska inslagen slank ned obehindrat. Lite petroleum, en god del citrus... klassisk riesling på många sätt utan att sticka ut.
Som huvudrätt gick vi på "Decadence" - oxfilé, hummer, anklever... all-in! Och till det en bordeaux med lite mognad, varför inte något från -96 eller kanske -98...?!
Nähä. Man jobbar inte riktigt så hos Jay... Fast jag har som sagt tidigare hittat lite "osannolika" viner där. En 1989 Chateau Beausejour och en 1998 Comtes Lafon Volnay 1er cru, till exempel. Nej, tyngdpunkten på vinlistan är ännu tydligare amerikansk nu, och några mogna nummer syns inte till.
Efter en hel del beslutsvända blir det en Ramey CS 2009, Napa Valley. Mycket vanilj, björnbär, cassis och mer vanilj i eftersmaken. Ändå hyfsat balanserat, men ... nix, inte min grej.
Till Jays fördelar hör som sagt intresse för cocktails. Vi beställer varsin efterrätts-dito och hoppar kaffe/avec. Två av husets egna kreationer med om jag minns det rätt äpple och ägg som bas var perfekt ackompanjemang....
...till en minivariant på deras blåbärs-"cheesecake".
Mätta och nöjda och möjligen avpratade för ett år framåt lämnade vi lokalen... men varför ska det vara så svårt att hålla någon 90-talsbordeaux på listan för en stans bättre restauranger!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar