mogen bourgogne i gävle

Så här i bokslutstider har man fått vara glad att man hunnit med en provning, men att skriva om den... nej. Och när man sedan tappar bort anteckningarna (för att ett par veckor senare hitta dem i en kavajficka) så har ursäkterna för att inte knacka ned intrycken varit många. Med stöd av den här gången ganska utförliga anteckningar kan jag dock återskapa en del av intrycken.

 

 

Och det vore synd och skam att inte göra det. Ibland undrar jag om Gävleborna efter förtjänst uppskattar möjligheten att regelbundet och till i sammanhanget riktigt billigt pris få prova en del av vinvärldens stora årgångar; viner med en mognadsgrad som få vinvänner kommer i närheten av korkas regelbundet upp i Gevaliapalatset. Jag har sedan länge tappat räkningen på hur många viner äldre än 50 år jag provat...

 

Den här gången är det bourgogne på schemat. Och det är det vin som enskilt imponerat mest vad gäller mognad och kvalitet. Även till synes enkla viner har ibland överraskat så fruktansvärt bra att den här provningen helt enkelt var unmissable. Bokslutstider och allt.

 

Åtta viner. Äldst är två -59:or, yngst en -03:a.

 

Först ut blir just ett exempel på hur "enkelt" vin kan överraska positivt.

 

 

En A. Ligeret Santenay 1962 har inte Vinmannen så stort hopp om egentligen. Färgen är klarröd med tegel/orange inslag. Doften lite jordig, småmysigt murrig med fruktiga inslag av skogshallon och jordgubbar och lätta toner av kryddigt trä. Riktigt bra! Smaken präglas av syrliga, hårda hallonkarameller. Lite enkelt, jordigt slut med inslag av trä. Bättre doft än smak, men helt okej! Eller... riktigt bra, faktiskt! (++!)

 

Så kommer en minivertikal: Vosne-Romanée årgång 2003 respektive 1985 från Gros Freres et Soeur. 2003:an var tät, mörkare röd och doftade fruktigt av mörka bär, körsbär och björnbär. Lång, bärig smak med elegant, överraskande bra (för årgången) syra (+++). Förstärker enligt Vinmannen intrycket att i bourgogne är det mer än i övrigt producent och vinmakande som fäller avgörandet... 1985:an var ljust klarröd till färgen och hade en lite annorlunda doft med en del murket trä. Mogen syrlig smak med en del rönnbärsgelé; tveksam men blir bättre... (++).

Såklart blir det också en mini-horisontal: fantastiska årgången 1959 kommer från Clos Vougeot respektive Charmes Chambertin, båda från Arthur Barolet! Clos Vougeot är förvånansvärt tät mörkröd i färgen med mognande kant; mörkt bärig doft med julkryddor, sandelträ, lätt aceton och en del animaliska inslag. Smaken är intensiv, tät, lätt animalisk med inslag av läder och plommon (+++!). Charmes Chambertin har liknande färg, men en renare, mer fokuserad, komplex, sammansatt doft av mörka bär och ett inslag av tjärat rep. Jättefin doft! Smaken: jösses - otroligt välintegrerad mognad; lång mjuk blanserad smak av mörka bär och kryddigt trä med lite animalia och ett långt slut (++++!)

Så jobbar vi oss tillbaka till yngre viner igen. Först en Domaine Ponsot Latricières-Chambertin 1989. Röd mognande kant och en doft som blir lite vattendelare vid bordet med sina parfymerade inslag av lavendel och blommor. Jag gillar det doftmässigt, men imponeras inte lika mycket av smaken där hägg (!) och lavendel dyker upp, men i övrigt är den lång, intensiv och elegant (+++!)

Några snäpp yngre är Mommesin Clos de Tart 1993, som är röd/briljant/rubin i färgen. Doften är stor, frisk, syrlig elegant och domineras av hallon. Intensiv, frisk, balanserad och lång smak av hallon och röda rysliga karameller. Fantastiskt gott, men lite för endimensionellt för de högsta höjderna... (++++).

Till slut kom kvällens fullträff... Leroy Vosne-Romanée 1978 behöver inte skämmas för sig i något sammanhang. Färgen är klarnande röd utan tegelinslag och doften stor och fantastiskt fin med de mörka och röda bären inflätade i varandra. Smaken har återigen den där integrerade mognaden såär delarna smält samman till en större helhet och där mogna jordgubbar ligger solvarma i en låda av sandelträ... syra och grepp är fantastiska och det är som helhet oerhört gott och elegant och kvällens vin i min bok! (+++++)

Det fanns såklart andra som hade andra uppfattningar, och det är ju poängen med att prova vin ihop. Och den här gången fick jag nöjet att träffa en ny vinbloggarbekantskap som var mycket raskare än jag med att lägga ut träffsäkra noteringar - kul!  Hoppas vi ses fler gånger!

 

Som sagt, ibland undrar jag om Gävleborna förstår vad som görs tillgängligt för dem... och hur unikt det antagligen är i en mellanstor svensk stad. Bra jobbat, Vinmannen!