En glatt förvånad hustru ("...jag menade inte bokstavligt!") var inte nödbedd på ett glas rosébubbel innan matlagningen. En butelj ur champagneprovarlådan från i somras; den här gången från relativt namnkunniga Leclerc-Briant: Rubis de Noirs NV (På deras hemsida och hos Rickard hittar jag bara årgångs-rosé...?). Enligt importören är det här 100% PN och färgen har kommit genom skalkontakt ("saignée").
Färgen avslöjar att det är en lite annorlunda rosé, redan innan den första sniffen. Mer röd än rosa - sannolikt den mörkaste roséchampagne jag provat. I alla fall vad jag kan påminna mig om. Närmast burgundisk i sin kulör... spännande! Doften är packad med framförallt jordgubbsfrukt, med torkade jordgubbar och även det där lite dammiga, jordiga inslaget av jordgubbsland i stekande julisol...
Smaken är också den jordgubbssaftig, bärig med ett svårplacerat drag av något som vi till slut identifierar som - håll i er nu - grenadine! Efter lite googlande inser jag att grenadine ursprungligen baseras på granatäpplejuice, och ja, granatäpple är ju inte långt borta... Det är saftigt och ger en nästan sötaktig känsla av all frukt, trots att sockerhalten är tämligen normala 11,0 g/l.
Känslan är överlag att det är närmare ett bubblande rödvin. Det hade behövt mer syra för att strama upp sig och bli mer "champagnelikt". Enligt importörens faktablad ligger syran på 3690 mg/l - minst av de sex. Men gott och kanske mer en sällskapsdryck än renodlad apéritif. Hade funkat utmärkt som drink en sen kväll på en klubb...
Till lammfärsbiffar med rostad färskpotatis och tzatziki fick det bli en återkommande bekanting. Domaine Santa Duc Gigondas har jag en liten love-affair med sedan länge, men jag måste nog lära mig att sitta längre på dem. För även om det här bjuder på en härlig doft av mörka och röda bär (björnbär, körsbär, jordgubbar, hallon), kåda, tallbarr och örter så känns det oväntat ungt. Särskilt om jag jämför med senast jag provade för mer än två år sedan. Den gången kändes vinet närmast italienskt med dominerande körsbärstoner, men också mer moget än nu... eller var det bara på väg ut ur tunneln då och lite endimensionellt?
Smaken domineras också av samma bärpalett och örter, men jag lägger till en lite "köttig" känsla i inledningen. Avslutet är både syrligt och tanninrikt. Påbörjad mognad, men fortfarande ganska ungt... Hade varit roligt att följa med längre på resan, men nu är mina buteljer slut. Någon som sitter på en halvlåda till kompispris...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar