Utan större förvarning kastade Vinmannen ur sig en fråga om vilka som skulle ha möjlighet att dyka upp på konjärmiddag hos honom en söndag eftermiddag i närtid. Överraskande nog svarade alla ja (även om Redaktörn senare fick förhinder) så inte långt senare samlas åtta mat- och vinglada herrar till en rejäl sittning i takvåningen i centrala Gävle.
Klassisk matlagning med franska förtoner och för ovanlighets skull serveras alla viner öppet.
Vi välkomnas med en champagne; trots att Vinmannen omedelbart erkänner att just champagne är något av hans blinda fläck på vinkartan. Detta sagt i en relativ mening. Han har antagligen druckit mer prestigechampagne än de flesta, men han lägger sällan större energi eller pengar på just bubbeldricka när det ju finns gammalt rödvin att handla…
2003 Gosset Celebris Rosé
F: Laxrosa med orangea inslag
D: Inslag av hallon, blodcitrus
S: Lång, överraskande frisk syra, blodapelsin. Gott! (3)
Ett jättetrevligt vin som överraskar främst med sin friska syra. Jag minns fortfarande Bollingers fadda 2003:a med viss avsmak… Andra söndagen i rad jag överraskas positivt av en -03:a!
Till första förrätten, en god laxrulle med löjrom, kommer en oerhört trevlig, österrikisk riesling!
2005 Weingut Knoll, Ried Schütt Dürnsteiner Riesling Smaragd
F: Blekt mässingsgul
D: Nästan helt petroleumfri, frisk, tropisk frukt, mogen lime…
S: Lång, lång väldigt ren, fokuserad smak. Fruktorienterad, fet munkänsla, päron, lite tropisk frukt med bl a ananasinslag (4)
Ett elegant, komplext, lite finstämt och samtidigt fylligt vin som var en av kvällens (många) höjdare!
Nästa rätt är lika enkel som fantastisk – en skål 36 månaders smältande och nötig pata negra-skinka med fettet drypande… Och till det kvällens vin:
1984 DRC Grands Échézaux
F: Mognande sammetsröd med bred orangetegelkant
D: Stor, fokuserad, varm, mångfacetterad doft av mogna, solvarma jordgubbar, förföriskt läcker, kryddig…
S: Sammetslen först, mycket jordgubbar, hallon, sandelträ, kryddor med överraskande bra grepp på slutet och bra syra. Otroligt fint, såklart… (4+)
Ett stort vin. Och då är 1984 ingen av de större årgångarna i bourgogne. Tvärtom delar Broadbent inte ens ut en enda stjärna till årgången, däremot 3 stjärnor till DRC GE - bättre än såväl La Tache som Romanée-St-Vivant från samma producent och år.
Till ankbröst med gräddig murkelsås och palsternackspuré kommer en parad av röda viner (valda ur Vinmannens "brukslager" i lägeheten) i en salig blandning. Äldst först:
1949 Chateau Brillette, Etablissements Schroder & de Constans
F: Varmt röd, lätt tegelkant
D: Lätt parfymerad, stor doft
S: Sötfruktig, lätt syrlig, mörk frukt… gott i en lättare stil! (3+)
Gott och väl sammanhållet. Svårt att tro att det är en 64-åring i glaset.
Maten var förstås mycket vinvänlig och passade till det mesta i röd väg som passerade glasen...
Napa Cab Clos Pegase 1995
F: ren, röd färg
D: fruktig, cassis, ren
S: Fruktig, hyfsat koncentrerad, ren… lite ospännande. (3)
Valdes ut för att blidka IT-mannen, som också gillade vinet. Habilt, men som sagt lite opersonligt.
1989 Chateau La Louvière
F: lätt tegelröd kant
D: mycket grön, kartig, stjälkig doft.
S: Syrlig, grönsträv, lätt otrevlig – off bottle? (1)
Märkligt, då flera druckit det tidigare med bättre resultat… Så kartigt borde väl inte heller en -89:a bete sig?
Chateau La Tour Carnet 2001
F: Ung, nästan lite blåtonad
D: Läcker cassistonad doft med fatinslag
S: Cassis, hyfsad strävhet, bra balans – gott och bra matvin! (3+)
2001 har alltid varit en smygfavoritårgång för mig. Har många gånger levererat bra, drickbara viner utan att stjäla showen.
2003 Siro Pacenti Brunello di Montalcino
F: Klar röd och ganska genomskinlig
D: Söt, lite karamellig doft. Inte helt balanserad…?
S: Körsbär, plommon, bra strävhet, läskande (2+)
Sticker inte ut särskilt i det här sällskapet.
Dags för ostar, och såklart en vintage port. Och här blir det en udda fågel - jag gissar att inte så många har provat Hutcheson 1978...?
F: Klarröd
D: Ganska stor, sötfruktig, med inslag av torkad frukt
S: Söt, torkad frukt, fikon, fikonkärnor, lakrits, bra längd och concentration – riktigt bra! (4)
Ett obskyrt märke för mig, men i min bok "Port" av Neil Mathieson står att det är grundat som en "...port shipper rather than a vine grower...". Märket hör ihop med Barros, Feuerheerd och Souza, och det mesta av druvorna verkar köpas in. Vinmannen lanserar teorin att den här sortens märken kan vara värda att söka upp de år då inte de stora husen gör vintage port själva av allt material utan säljer av det...
Hos Vinmannen är crépes sûzette den stående efterrätten om det vankas sauternes. Så också nu... och det är ingen dålig sauternes som kommer på bordet:
2001 La Tour Blanche
F: Gyllengul
D: Söt, stor doft av saffran och tropisk frukt.
S: Färsk saffran, bra syra och sötma, söt tropisk frukt som mango, lite endimensionell…? Ung? (3+)
Känns som att det här vinet kan växa ett nummer till med lite tid (5-10 år sådär...)
Redan dags för cognac. Och här blir det först en riktig raritet av ca 100-årig konjak, dock buteljerad i betydligt yngre skick.
Cognac Barnett & Fils, troligen pre 1914, definitivt innan 1930 VVSOP
F: Mörk bruntonad
D: Stor, intensiv doft av bränt socker, lätt bittert drag, eldig
S: Rancio, fat, kryddor, eldig, intensiv, julkryddor, kryddnejlikor – mycket bra (4)
Oerhört spännande cognac och riktigt bra. VVSOP motsvarar ungefär XO. Såklart historiens vingslag är omöjliga att bortse från, men det var ett objektivt sett riktigt bra destillat som hölls som kvällens främsta glas av några.
Själv föll jag aningen hårdare för den här single vintage, single vineyard-cognacen från kvalitetsproducenten Pierre Ferrand.
1977 Pierre Ferrand
F: Koppargul
D: Eldig, intensive, söt, ovanligt sammansatt för en vintage
S: Rancio, nötter, ost, komplex sammansatt med lite sötma –fantastiskt bra! (4+)
Såklart gick diskussionens vågor höga om vilken som var den bästa cognacen av de två... Flera höll på Barnett men vi var ett par som framhöll Ferrand. Jag brukar oftast sakna något i vintage/vineyard-cognac, men den här var riktigt, riktigt fin!
Med välfyllda magar och otörstiga serverades smörad rom och cigarrer på verandan... en i många avseenden fulländad eftermiddag! Tack, Vinmannen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar