Vi kommer ut i strålande sol och värme på tisdagen, och intar en sen lunch på hamnkrogen Framfickan; värdshuset lite enklare servering alldeles intill småbåtshamnen. Idealiskt för skärgårdsseglare som vill kliva iland och få sig lite schysst käk.
Sonen har hamburgerförbud den här veckan, men kostaterar att fiskburgare inte omfattas... Och visst, den var ett riktigt bra val med sin västerbottenostcreme och färskpotatis! Till det ville jag dricka ett eller två glas enkelt men gott, friskt vitt vin. Jag siktade på en chardonnay som dock visade sig vara slut, varpå servisen erbjöd mig en chablis istället... Oklart om hon tänkte att "vi vet båda två att det också är en chardonnay; därför föreslår jag det!" eller om hon tänkte "chablis är ett lättutalat vin som brukar imponera!". Jag tror på det förra, eftersom man var så flexibel att chablisen (som inte fanns på glas) plötsligt kunde serveras i halvkaraff (som inte fanns på listan överhuvudtaget) om två glas. Sånt gillas!
Gott och efterlängtat efter några timmar på resande fot, och i den bästa av omgivningar! Utsikten över småbåtshamnen erbjuder många möjligheter till iakttagelser och ämnen att språka om...
På kvällen äter vi på värdshuset. Vi blir båda nyfikna på deras gårdsgris som verkligen är ett smältande mört stycke fläsksida, serverad med béarnaisesås, rostad potatis, tomater och - en smula svårmotiverat - kapris...? Det är en mäktig rätt som kräver sin utsvultna mage, tänker jag, fortfarande lite mätt efter den sena lunchen. Sonen slickar fatet och ber om efterrätt... Mycket gott, hur som helst (och kaprisen kan man ju peta bort...).
Vinet blir efter lite fundering en 2009 Mac Murray Pinot Noir från Sonoma. Tyvärr serverad för varmt, men när kvällen började sjunka lite i temperatur och vinet fick luft och svalka stramade det till sig på ett trevligt sätt. Kryddigt, sötfruktigt och inte utan styrsel. Funkar bra till grisen.
Sonen äter lavendelbrownie och är återigen mycket nöjd. Jag nöjer mig med espresso, konjak Delamain Pale & Dry och tryfflar. Här inträffar en liten fadäs där konjaken på notan tagits upp till ett betydligt högre cl-pris än på listan (50 kr/cl i st f listade 34 kr/cl). Och det var inte felslag på vilken sort, utan rätt konjak stod på kvittot men alltså till 50% högre pris än uppgivet. Och det fanns ingen annan konjak på listan som kostade 50 kr/cl heller. Även om fadäsen hanterades snabbt och proffsigt av flink och trevlig servis så gav det en lite småmuggig eftersmak.
Trots detta blir det värdshusmiddag även den andra kvällen. Liksom den första avnjuts den i strålande solnedgång över innerskärgården och det är verkligen svensk sommar de luxe.
Sonen kopierar menyn från kvällen innan, medan jag provar ny mark. Havsabborre med musselsmörsås och flugfiskrom låter spännande, och är en mild, harmonisk rätt där flugfiskrommen är pricken över i med en spännande havston. En 2009 Riesling Josmayer, Alsace, gör sitt jobb utan att lämna några bestående intryck.
Med en lättare huvudrätt går det att motivera sig för en dessert. Den avrunna vaniljyoghurten med bär, honung och valnötter är väl tänkt som någon svensk variant av den grekiska klassikern, och visst - det är inte oävet. Dock känns det på något sätt lite för enkelt i sammanhanget. En trevlig men lite anonym sauternes funkade bra till.
Sammanfattningsvis kanske inte ett besök att tälja ett jack i sängstolpen för, men varje prestation måste bedömas i sitt sammanhang. Givet _var_ man faktiskt kan äta såpass läcker mat och välja från en anständig vinlista så är det smått imponerande. Ambitionen är imponerande hög, och jag gissar att kökets utmaningar är högre än annars när man är på en ö och leveransmöjligheterna är strikt begränsade.
Så, bra jobbat, Grinda - hoppas vi ses igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar