Ryktet om min död och så vidare... Nej, jag har inte lagt bloggen på hyllan, men det känns onekligen trögare och trögare innan den där lusten att skriva om något infinner sig. Jag tror jag konstaterat det förut här; det känns som om jag slagit i taket vad gäller mitt vinintresse och att nästa seg - för att komma ännu djupare - blir alltför kostsamt. Jag har inte den energin och den tiden att börja plugga tyska vingårdslägen, negocianter i Bourgogne och obskyra druvsorter; inte just nu. I stället vill jag åka till stugan, pyssla med huset, vara med familjen och ta vara på tiden på annat sätt. Självklart hoppas jag på en och annan fantastisk vinupplevelse även framgent som bara måste bloggas, och restaurangbesök (om jag någonsin kommer iväg...) känns roligare att skriva om generellt. Så nej, bloggen stängs inte, men det blir nog ungefär de här intervallen framöver. Tillbaka till vad den var - för min egen skull när andan faller på...I kväll har vi dock något trevligt i glaset som kvalar in för en notering av flera skäl. Vår kärleksaffär med Brunello di Montalciono har avhandlats, och det här vinet som av Per Bill fick 95 poäng i Livets Goda väckte nyfikenheten. Jag testade e-beställning via nätet vilket fungerade, dock med klar fördröjning. Över två veckor tog det.
Vinet får en stund i karaff och serveras sedan till älgfärsbiffar med rödlök och timjan, hemgjord klyftpotatis och trattkantarellsås. Inte så pjåkigt för en onsdag...
Doften är ganska mäktig med fat, mörka frukter och en ton av tobak; där finns också ett stråk av torkad frukt - jag skriver torkade tranbär i blocket men det är inte syrligt utan mer sött. Även här finner jag lite té. I munnen har det en lång, läskande känsla med bra stramhet och tanniner. Det fungerar otroligt bra till maten, och har en helt annan täthet och struktur än Col d'Orcia 2002 hade. Bra syra, mer av körsbär och klassisk, italiensk syrlighet i smaken än i doften. Riktigt bra, helt enkelt. Även hustrun gör tummen upp - det här kan vi nog handla på oss lite av! Jämför man priser så får man ju knappt en klassad bordeaux från en off-vintage för samma peng nuförtiden... *mummel, mummel*
Roligast i kväll var dock sonen. Det märks att han hört oss prova vin några gånger... När jag satt och funderade halvhögt på vilka frukter det kan tänkas gömma sig i doften vill han hjälpa till.
"Känner du ... kanel? Mandarin? Äpple?"
"Njaej... vill du lukta?"
"Jaa... " han tar en enda kort sniff, och sedan:
"Det luktar som en blandning av plommon och blåbär!"
Jag tappar hakan. Plommon - absolut! Blåbär - hmm, kanske inte vad jag skulle ha sagt, men jag tror jag förstår vad han syftar på; det där sötsyrliga bärdraget... Frågan är, ska jag bli orolig eller imponerad. Jag väljer det senare. Vilken kille!
4 kommentarer:
Såg så här i efterhand att du kommenterat mina noteringar om -04 San Felice Campogiovanni. Kul!
Jag ser fram mot att läsa fler inlägg med en, som det verkar, alldeles lagom ambitionsnivå.
Fortsätt att uppmuntra sonen, det ska böjas i tid o s v. Ena dottern sniffade på Didier Chaffardons La Vigne du Moulin häromkvällen och konstaterade att det doftade körsbär och piss. Stämde rätt väl överens med mitt intryck.
Barn är riktigt skarpa på att känna dofter och sätta ord på dem. Vi har testat på barnkalas att låta barnen sniffa på vår doftorgel "Le Nez du Vin". De spikar de flesta dofterna; hallon, kaffe, kanel etc. Din son satte brunellon direkt. "Way to go!"
@ Mr J: Tack!
@ Ingvar och Mats: Spännande! Jag kommer nog att prova att beskriva dofter fler gånger, med risk för att vi får ett samtal från Soc endera dagen...
Skicka en kommentar