Nyfikenheten på en något äldre la Nerthe blev för stor, och en av mina 2004:or fick sätta livet till i söndags. Kalvfärsbiffar med örtkryddor och svarta oliver; potatis rostad i ugn tillsammans med zucchini, aubergine och paprika och en créme fraicheröra med örter, vitlök och honung utgjorde gott sällskap.
Med 2007:an i färskt minne var den inledande bekantskapen en viss besvikelse. Doften kändes ganska sluten och intetsägande, och även om strukturen och syran fanns där kändes smaken väl dov och murrig. Absolut inte defekt, bara ... stum? Syrahtunneln!?
Lätt besviken fick resten stå i karaff i vinrummet över natten. I dag var det dock annat ljud i skällan. Doften hade fått en helt annan komplexitet, med mörka frukter (plommon) och bär (björnbär), men också torkade jordgubbar, någon örtighet och viss mineralitet. I munnen var det friskt, syrligt med en nästan italiensk bitter körsbärston, men samtidigt tydliga drag av sötlakrits, en viss jordighet och mognadstoner av läder. Enkelt uttryckt ett bättre och intressantare vin än dagen innan. Dock saknade jag faktiskt de friska hallonen från 2007:an... En mix 50-50 av de två vinerna kanske!?
Tidigare i helgen var suget efter en ostvänlig bordeaux stort. Ni vet, lite mognad men med tydliga cassis/blyerts/cedertoner... Man skulle kunna tro att det var stapelvara hemma hos mig, men jag hade märkbart svårt att hitta någon som jag ville offra för ett i grunden ganska enkelt tillfälle. Så föll min blick på den understa planet i sidohyllan, där - bortglömd - stod en halvfull låda Lagrange 2004. Köpt på SB som primör och aldrig provad. Dags nu!
Long story short så var vinet precis vad jag letade efter och motsvarade förväntningarna väl. Mognadsmässigt kändes som på väg in i rätt fas, men fortfarande ungt. Inte alls tjockflytande, överlastad gräddkoladoftande som 2004 Léoville-Poyferré häromåret (som dock förhoppningsvis har en större potential...). Drickbart, njutbart med tydlig, klassisk left bank-prägel, bra längd, medelfylligt och god balans. Kanske lite svagt på tanniner, men det är en randanmärkning på ett riktigt bra vin! Fem bra flaskor kvar, hoppas jag...
2 kommentarer:
Kul, La Nerthe kändes väl ganska klassisk? O Lagrangen lät ju helt strålande, vad tingade den för pris, kommer du ihåg?
Hej Birk; ursäkta sent svar... Lagrange 2004 köptes in som primör på SB i nov 2007 till priset av 252 kr/fl. Ett pris som den utan vidare lever upp till, naturligtvis.
Skicka en kommentar