En helg som krävde något bättre i vinväg. Dags att gräva i lådan konjärerna förärade mig på födelsedagen härförleden. Dags för något moget... Till lammkotletter, gnuggade med citron och vitlök; "falska kroketter" med timjan och blomkålscréme med rostad vitlök torde väl en Pomerol från 1983 ha något att att tillföra?
1983 är ett år som hamnat lite oförtjänt i skuggan av det storslagna 1982. Det här har visat sig vara en god tumregel för oss som är intresserade i value-for-money-bordeaux - titta efter goda år i anslutning till stora. Det är ingen slump att min källare har mer 2001 och 2004 än 2000 eller 2005...
Som vanligt med viner som nått en respektabel ålder infinner sig ett mått av oro innan korken är dragen. Tänk att ha tappats upp på flaska någon gång när Michael Jackson och Lionel Richie gjorde "We are the world" och sedan sparas till ett enda scenframträdande någon gång i en avlägsen framtid. Och när korken väl dras kommer inget annat än en våt yllefilt ur flaskan... Surt. Så icke denna gång, dock! Så fort karaffen vinifierats och slatten skickats ned i ett provningsglas står saken klar - good shit!
Vinet är ljust och genomskinligt; gränsande till mörk rosé men inte riktigt med bourgognevinets lyster och briljans. Doften är stor, magisk, komplex... Mognaden är ytterst påtaglig, men det är inga uttorkande drag som lösgör sig ur glasets djup. Mörk frukt och plommon blandas med tydlig tobak och jordiga, murriga toner.
Smaken är slank; gränsande till klen inledningsvis. Efterhand hittar den lite mer styrka och blir lång och harmonisk. Fortfarande relativt återhållen, men i sådan balans och med sådan skärpa att de 27 åren framstår som löjliga. Hustrun har lite fler invändningar än jag, men vi enas om att mogna viner är något av en acquired taste och att normala smakpreferenser sätts delvis åt sidan.
Broadbent föredrar Margaux från årgången, och har inga noteringar om vinet av aktuell årgång. Mölstad karakteriserar vinet som mjukt och fruktigt med tydlig Merlotkaraktär. Enligt honom har det 82% Mt och 17% CF. Senare årgångar har omkring 2/3 Mt och resten CS. Det borde ge vissa skillnader...
Tack mina vänner; fler provningar från lådan kommer här så småningom...!
6 kommentarer:
Ibland kan stora årgångar vara billigare än mindre, som t.ex. L´Enclos 82 i förhållande till 83:an. Har lådvis med goda minnen från detta vins 82:a - mindre bra från 83:an. Ch. La Dominique från St. Emilion hade också en klart mycket bättre 82:a än 83:an (medioker)och 82:an bankade nyligen skiten ur många förstklassiga och svindyra viner från St. Emilion från årg. 2004 (premier Grand cru classé). Vinet hade varit "dött" i ett antal år men mirakulöst vaknat till liv (och toppform) igen.Köper gärna mellanårgångar (matviner) men det är härligt att ibland spendera lite på nåt extra som kan leva länge.
Intressant; jag trodde att i princip alla 82:or skulle vara dyrare än 83:orna!? Självklart kan stora årgångar bjuda på mer än mellanår, men vissa år har jag en känsla blir oproportionellt upphaussade i förhållande till sin kvalitet.
På åttiotalet finns ju en hel rad riktigt bra årgångar (-85, -86, -88 och -89...) som inte nått samma ikonstatus som -82, och som har nått en trevlig mognad nu. På nittiotalet kan -95 och -96 hävda sig väl. Inte riktigt mellanår, men inte heller proklamerade som vintage-of-a-century. Där finns en del trevligt vin...
Får göra en liten rättelse. 1982 La Dominique 163 kr.(83:an 128Kr.) L´Enclos 82 120 kr. 83:an tror jag gick på c:a 130 pix. Gjorde en liten koll på några viner från källarboken. Det verkar vara en trend att man från producenterna i Bordeaux smyghöjer lite efter en "stor" årgång och kollar vad marknaden "tål". T.ex. hittar jag La Louvière 82 och 83 - 133 resp. 143 kr/but. L´Evangile 82 (bättre än Petrus 82 vid egen provning)resp 83 (sisådär) 475 kr. / 495 kr. Grand Corbin Despagne 82 resp. 83 130 kr / 140 kr. Det finns säkert det motsatta men i min källare var det nog bara förlust att köpa 83:or (smakmässigt / lagringsmässigt).
Din teori om "smyghöjningar" är intressant, och jag har själv tänkt på samma sak. Ändå verkar den inte konsekvent. 2001 kom efter 2000 och var väl märkbart lägra i pris? Likaså med 2004 som kom efter den i alla fall då högt ansedda 2003. I fallet 2006 som kom efter tokhajpade 2005 så är väl det ett typexempel på smyghöjning trots att det var en sänkning... De priser som begärdes för 2006:orna skulle man aldrig ha kunnat ta två, tre år tidigare.
Som prisutvecklingen varit så ligger min bevakning som sagt huvudsakligen på "goda mellanår". Jag tror också att dessa år levererar i någon objektiv mening väl så goda viner som en del toppår för 20-30 år sedan...
Det stämmer säkert som du säger Guran, men för många av oss som inte hade börjat köpa vin på 80-talet, utan var mer intresserade av välling i nappflaska så är det ju dagens priser som är det viktiga, och då får man oftast betala mer för de "stora" årgångarna.
"Smyghöjning" var nog lite "korkat" sagt. Mer riktigt är väl att man försöker att "rida" på en bra årgång och hålla uppe priserna för att håva in så mycket money som möjligt även om årgången är av lägre kvalitet. Man verkar dessutom inte förstå att det finns andra goda vinregioner dit folk kan vända sig. Har tittat på prissättningen för primörer av årg. 2009 - man "öser på" som vanligt så fort skribenter hyllar. Gillar själv inte att köpa 1-2 flaskor för att ta med till provningar utan röd bordeaux ÄR matviner - alltså köps lådvis - då får det också bli de lättare årgångarna t.ex. 2002, 2004 av utvalda producenter. Ta ett exempel: Pontet-Canet 2002 - under 300 kr/but. den hyllade 2003:an över 600kr/but. 2003 dubbelt så bra? Absolut inte.
Skicka en kommentar