kalaskompetens

I går firade hustrun och jag gemensam fyrtioårsfest. Efter viss vånda om hur, när, var och överhuvudtaget om vi skulle ha en fest så föll valet på cockatilparty på hotell Hörnan; ett av de få ställen i stan som tar sina drinkar seriöst... Idén med ett cocktailparty var att slippa en stel, sittande middag och i stället få tid att ägna sig åt just minglet och drinkarna - de roligaste delarna av en fest! Gästerna uppmanades att komma mätta men törstiga; en egen bar stod förberedd i hörnet av den stilfulla salen där tre sorters cocktails (negroni, cosmopolitan och mojito) skakades av vår bartender för kvällen. Champagne fanns naturligtvis som tillval... Smoking/mörk kostym respektive cocktailklänning påbjöds - allt för att skapa den rätta atmosfären.


Många valde - i likhet med oss själva - att äta ute någonstans innan och komma från middagen direkt till cocktails. Vår middag på Uppsalabornas favoritrestaurang (enligt UNT:s omröstning) Peppar peppar var helt okej, men inte outstanding på något vis. Ankleverterrinen var god men lite intetsägande; lammläggen var fint trådig och portionerna generösa... så visst är det bra mellanklassmat men inte riktigt med de finkrogsambitionerna de säger sig ha. Vinlistan var tämligen begränsad med fokus på nya världen, och all jämförelse med t ex Villa Anna haltar betänkligt...


Timman är sen, men kärntruppen är kvar. Cameo appearance by Konjären och Hustrun!



Ett drygt fyrtiotal gäster droppade in mellan kl 20-21 och många höll sig sedan kvar till långt efter midnatt. Med så många kalaskompetenta människor i ett och samma rum är framgången given. Cigarrfabriksinspektören fick sig en initierad pratstund med Vinmannen om marknaden för handrullade rökverk; kollegorna fick äntligen träffa IT-mannen vars jämförelser om kommunal förvaltning kontra amerikanskt IT-bolag jag brukar nyttja på ledningsgruppsmöten; Direktören hördes smida planer tillsammans med Brynäsmannen osv, osv... Vår bartender hade ett intensivt arbetspass och lyckades skaka ihop 80 cocktails och servera 8 flaskor champagne under de 2,5 timme vår bar höll öppet... Kudos! Att så många minglade kvar och fortsatte nyttja hotellets ordinarie bar till inpå småtimmarna kändes extra roligt.


Nu återstår bara fyrtioårsmiddagen om två veckor för mina kära Konjärer... Vinleveranser från England dök upp i veckan och hämtar sig som bäst i vinrummet från eventuell bottle shock. Nu ber jag en stilla bön till korkgudarna och håller alla tummar jag har. En fyllhöjd var lite i lägsta laget...

1995 taylor's quinta de vargellas vintage port (hlf)

Med hustrun på nöjeskryss till Tallinn kan det vara läge att plocka fram något mumsigt att smutta på till kvällsjobbet framför datorn. Bra, mogen vintage port är ju något av det mest oemotståndliga man kan dricka på egen hand eller till en liten kexbit med ost. Tyvärr är det ont om sådant på systembolaget, och tycker man dessutom att en halvflska kan vara en lagom ranson för två kvällar så blir utbudet diminutivt.

Det var därför till allmän glädje när det under en kort period häromåret såldes halvflaskor av Taylor's QdV av blandade årgångar - till rabatterat pris dessutom! För 150 kr styck fick man därmed möjligheten till det närmaste vintage port-njutning man kan komma utan the real thing. Som ni känner till buteljeras ju single quinta-port normalt när kvaliteten inte riktigt håller för en bred vintage-lansering, men vissa gårdar och lägen fortfarande kan leverera bra grejer.

Jag har tidigare provat 1988:an ett antal gånger till allmän belåtenhet, och var ganska spänd på hur det sju år yngre vinet skulle te sig. Och jag måste säga att jag är smått tagen...

Det finns en brasklapp, och det är säkrast att jag slänger in den direkt annars lär jag glömma bort den; doften känns inte helt fräsch. Den har något lätt unket, instängt, källaraktigt över sig som dock blir bättre efter en tid i glaset. Vinet har inte karafferats. Det är också den enda invändningen.

Övriga doftintryck är djupa, komplexa och lockande. Torkade fikon, bränt socker, salmiak, eldighet... I munnen är det helt fläckfritt; en imponerande prestation! Mognadsgraden är alldeles lagom för det här vinet, som fortfarande bjuder på mörka fruktaromer (söt plommonmarmelad) bland alla fikonkärnor (ni vet när man biter så det knastrar på de små, kulformade kärnorna på julbordets fikon!?). Stor längd, bra balans och härligt uppbackande alkoholsting och syra som bär igenom hela bygget och elegant förhindrar alla snedsteg mot syltträsken... Aaaahh! Jag har druckit ett antal fullvärdiga vintage port som inte levererat i närheten av det här!

Keep your Bacardi breezers, honey - this is the shit!

2005 aldo conterna conca tre pile barbera d'alba

Barbera d'Alba är ett vin jag inte riktigt förstått mig på. Jag har gjort en del sporadiska nedslag och naturligtvis inte forskat mig fram metodiskt på något sätt, så jag har svårt att hävda någon form av expertis. Sometimes I like, sometimes I don't...

Aldo Conterno är ju en seriös producent som inte kräver så mycket närmare presentation vid det här laget. När jag av en slump springer in i en flaska på Regeringsgatan kändes det som läge att ge barbera en ny chans. Den får dock inte de bästa av förutsättningar, utan rycks upp vid hemkomst och hälls på karaff för att genast gå i glas...

Doften har jag inga stora invändningar emot. Den känns typiskt italiensk på något sätt - det är väl de där sura körsbären som sätter sitt märke...Lite kryddor, lite fat och en viss eldighet. En sötspritig ton (romrussin ser jag sedan att SB anger som smakreferens) spelar i bakgrunden. Det är i munnen som invändningarna kommer. Det känns almänt glest, ogint, ganska endimensionellt, vasst och syrligt. Smakerna fastnar i gommens främre del och hela bygget känns väldigt lätt. Vid öppnandet en klar besvikelse.

Längre fram på kvällen har vinet fått lugna ned sig och släpper nu fram mer i såväl doft som smak. Framför allt doften har vunnit mark och är nu riktigt intressant, nyanserad och med en del mognad att sätta emot den första vresigheten. Men även smakmässigt har det gjort klara framsteg. Det är fortfarande syrligt med tydliga drag av röda bär (vinbär/lingon), men eftersmaken har en annan komplexitet och djup och når längre in i munålan med sina mognadstoner. Gott, men ändå inte övertygande.

Om man ska sammanfatta så är jag inte mycket klokare efter det här nedslaget. Jag känner mig lite som när man köpt en ganska dyr bourgogne och inte förstår varför. Further research will be necessary, and this scientists accepts all offers on future fundings...

tjejmiddag!

Min älskade hustru har fyllt 29 igen, för elfte gången...! Svårt att tro, men värt att fira. Hennes önskemål; "jag vill bjuda mina tjejkompisar på en schysst middag som du planerar och lagar!" En alldeles lysande idé, som passade oss båda.


Som ensam kock, med begränsad förberedelsetid och såpass många gäster som tio att servera så gällde det att hålla ambitionerna rimliga och genomförbara. Fotodokumentation och egna smaknoteringar blev också mycket begränsade - i princip blev det ett 16-timmarspass med inköp, tillagning och disk. Läggdags omkring kl 03...








Menyn som serverades blev i alla fall:



Snittar med anklevermousse och äpplegelé
Snittar med taleggio och fikonmarmelad
Hemlagade "chips" på palsternacka, morot och persiljerot
Palmer & Co 1996 (mg)
Fortsätter att leverera bra - varför köpte jag inte ännu fler...!?

Champagnespetsad jordärtskocksoppa med het pilgrimsmussla

Henriot 1996

Mycket gott, tydliga toner av mogna äpplen

Rödtungefilé á la Wedholm
Domaine Laroche Chablis Premier Cru Les Vaillons Vieilles Vignes 2005
Spännande, gott, uttrycksfullt med inslag av bivax och honung

Blodgrapegranité med sichuan- och rosépeppar

Helstekt oxfilé med kantarellasagne, madeirasky och lågtemperaturbakade cocktailtomater
Chateau Giscours 2001
Första flaskorna från en låda inköpt på SB i maj 2006. En korkad av fyra öppnade. Övriga levererade mycket matvänlig, bra, drickmogen bordeaux med tydliga toner av cassis, mocka, korint, ceder, tobak. Bra köp!

Sauternessjudna päron med sauternesgrädde

Chateau de Malle 1998

Husets sauternes håller stilen i den lite tyngre skolan; sötsimmigt med acetoninslag/björnklister i doften och honung och tropisk frukt i smaken. [knasig radbrytning här som jag inte orkar få bort...]

Kaffe (monsun malabaar), chokladtryffel, likörer, cognac, whisky...



Medan jag ägnade timmarna efter midnatt åt att påbörja disken spontandansades det till E-type, Snap! och Dr Alban i vardagsrummet. Glada tjejer på kalashumör var utmärkta middagsgäster och bistod med serveringshjälp emellanåt, tack för det. Sällan har det skrattats så mycket på en och samma kväll i vårt hus, och du var värd vartenda skratt! Grattis, älskling!

gammal kärlek rostar aldrig...?

2004 Chateau la Tour de By - en av vinbloggossfärens första riktiga snackisar. Jag skrev min första post om det i oktober 2007, och det är på sätt och vis förvånande att det finns kvar i butik fortfarande utan årgångsbyte. Det senare verkar dock vara på gång nu, och ny årgång är tyvärr 2006. Hade varit mycket intressant att se vad de gjort av årgång 2005...

På halvflaska (ja, en rest från skidsemestern häromveckan) har naturligtvis mognadsprocessen nått en god bit med det här vinet. De allerstädes närvarande, skönt funkiga stall/svett/skit-aromerna får nu sällskap av lite multnande höstlöv och en lätt sniff läder. Frukt? Kanske kan du hitta ett plommon i botten av gödselstacken om du letar... Mognaden har lossat lite vikter från vinet, för det känns tämligen lätt framför allt i den inledande smaken. Efterhand kommer dock ett bra grepp fram som stramar upp slutet och lägger en behaglig tanninhinna på tänderna. Inte långt, men inte heller utan längd... Behagligt läskande, lättdrucket också på egen hand, men kanske också något uttorkande slut som antyder att resan nedåt börjat. Till maten kändes det lite anonymt, och jag skulle nog helst av allt dricka det till en mildare men mogen Brie de Meaux.

Vinet har i mitt tycke inte varit konsistent under de två och ett halvt år det funnits i butik, men det här var en riktigt behaglig flaska som fick mig att minnas varför hajpen blev så stor den där hösten för vad som känns som en evighet sedan...