Efter fredagens frosseri i strama italienare kändes det naturligt att gå hem och fortsätta i samma anda. Söndagens kycklingfilé fylldes med getost och timjan och en eller två smörklickar ovanpå och lades i form med en liten skvätt vin runt. Mot slutet skvättes lite grädde i den puttrande skyn. När kycklingen var klar silades såsen bort och reducerades med lite balsamvinäger, soja och svartpeppar. Löjligt enkelt och väldigt gott!
Den lite syrliga getosten kunde må bra v lite syra i vinet också, tänkte jag, och tog fram Mastroberardinos Taurasi Riserva 1997. Moget, strävt, syrligt låter det som en vinnare - ändå har det inte träffat spot-on när jag testat tidigare (dec -08).
Men nu... Jösses. Om det är tannin-boot-camp hos Ulrik sist som breddat sinnet eller ej vet jag inte, men både hustrun och jag faller pladask! Örter (finns det timjan i vinet också eller är det bara kycklingen som spökar!?), röda bär, lite läder hittas i doften. I munnen är det långt och syrligt men inte fullt så uttorkad som jag vill minnas den förra flaskan. Ett tag hittar jag en urtydlig kakao-ton mitt i alltihopa; lite senare kommer en svamp fram ur lingonriset... Annars är det mest röda, syrliga bär (vinbär/lingon) med drag åt gelé och en lätt bitterhet.
Urläckert! Varför är alltid sista flaskan den bästa?
7 kommentarer:
Tannin-boot-camp :-)
Det lät onekligen lyckat. Oftast är sista flaskan bäst, för man är för snabb på trigern med de första. Å andra sidan är det deprimerande dricka flaskro man borde druckit för ett år sedan...
Låter helt fantastiskt, jag vill minnas att jag smakade en -99 förra sommaren, den var helt fantastiskt, kanske bland det godaste jag smakat. Jag har en -97 och är det läge att öppna den nu eller tycker du att jag ska vänta?
Maten låter förövrigt fantastiskt
Ja Mastroberardinos Radici är sällan fel. 97:an har vi aldrig druckit men däremot 99, 00 och 01. Av de båda sistnämnda har vi dessbättre ett hyggligt lager i källaren. 01:an har fortfarande en bra bit kvar till sin formtopp, men av våra senaste prov att döma är 00:an definitivt på gång.
Inte bara Mastroberardino specifikt utan även Aglianico mer generellt är för övrigt i våra ögon en mycket givande bekantskap. Vi har sällan haft anledning att vara besvikna på ambitiösa viner av denna druva (läs Taurasi e. motsv) och vårt intryck är att antalet minor är färre här än ifråga om ambitiös nebbiolo (Barolo, Barbaresco m.m.).
Även de lite mindre ambitiösa Aglianicovinerna (runt 100-lappen eller rentav mindre) ger i vårt tycke ofta mycket bra valuta för pengarna och vi dricker definitivt mer av den varan än av exempelvis Langhe Nebbiolo eller Nebbiolo d'Alba i motsvarande prisklass.
Enda problemet är att utbudet av Aglianico blir väldigt begränsat så snart man kommer ett stycke norr om Neapel. Mastroberardino och Feudi di San Gregorio finns visserligen lite varstans men sedan är det om inte stopp så i alla fall mycket tunt. Och visserligen är båda dessa producenter mycket bra men omväxling förnöjer som bekant alltid.
Vi har vid det här laget lyckats bygga ut källarförrådet till att omfatta något 10-tal producenter. Men det vore en överdrift att påstå att det skett utan ansträngning.
Om jag hade haft någon flaska kvar hade jag inte varit orolig att vänta; jag fick ingen känsla av att den var på väg utför. Samtidigt har jag svårt att se att den skulle kunna bli så mycket bättre - den hade riktigt mycket mognadstoner men höll fortfarande ihop på ett bra sätt.
På Cellartracker går meningarna i sär - vänta 5 år, drick nu, passé... Jag har upplevt vissa skillnader på det jag provat, så jag misstänker en del flaskvariation här. Lycka till!
@Andersuw - finns det någon Aglianico du rekommenderar på SB just nu?
Har lite dålig koll på vad SB erbjuder på den här fronten just nu eftersom jag köper så gott som all Aglianico utomlands. Det är också lite svårt att snabbt och säkert informera sig om vad som finns eftersom man inte kan söka på druvsort i BS och både Kampanien och Basilicata dessutom saknas i listan över ursprung. Men såvitt jag kan se är det tyvärr rätt tunt just nu, i synnerhet när det gäller mer ambitiösa viner som också kan tänkas bli drickmogna inom en rimlig framtid.
I det vanliga sortimentet hittar jag bara tre Aglianico, varav två bortfaller omedelbart (Giuv och Åkesson). Giuv har vi provat två flaskor av och lämnat tillbaka båda på grund av vad vi bedömde som korkdefekt. Sedan hade vi inte lust att göra ett tredje försök.
Det tredje är Feudi di San Gregorios Rubrato 2005 för 124. Vi har inte provat just den årgången men 2004:an var utmärkt och Feudi brukar vara rätt pålitliga. Priset är också någotsånär rätt även om det går att hitta något billigare (20-30 kr mindre) utomlands.
I BS hittar jag inte en enda Taurasi men däremot två Aglianico del Vulture. Covo dei Briganti (från Eubea) skulle jag själv vara intresserad av att prova om den inte kostade runt 100-lappen mer än den borde. Grifalco (från Luciana di Piccin Fabrizio) vet jag inget om.
Söker man på några av de mest välkända producenterna bland dem som gör högklassiga viner utanför Taurasi och Aglianico del Vulture hittar man Feudi di San Gregorios Serpico 2004 för 420 kr och Galardis Terra di Lavoro 2002 och 2004, båda för 495.
Det förstnämnda är Feudis bästa (eller i vart fall dyraste) Aglianico trots att den inte är en Taurasi. Årgång 2001 (som vi har provat) är superb (WA 98) men jag är inte säker på att 2004 är lika bra (WA 92). Priset är annars helt rätt.
Terra di Lavoro har rykte om sig att vara ett supervin. Det har också rykte om sig att behöva många år på nacken innan det är helt moget. Vi har ännu inte haft tillfälle att prova det men har en 04:a i källaren som vi ännu inte nännts röra. Årgång 02 är ju inte mycket att hänga i julgran i vare sig Piemonte eller Toscana men detta gäller inte med nödvändighet andra delar av Italien. Ändå skulle jag nog satsa på 04:an i första hand. Priset är även i detta fall helt OK. Runt 500 kr får man räkna med att betala för detta vin även på annat håll.
P.S. Ser att jag i hastigheten skrev lite fel. Feudi di San Gregorios Rubrato 2005 ligger inte i det ordinarie sortimentet utan i BS. I det ordinarie finns däremot en Campania IGT 2007 från Terredora di Paolo för 89 spänn. Den skulle jag själv inte ha något emot att prova.
Vi har bara testat ett vin från denna producent (som ägs av släktingar till Mastroberardino). Det var en Taurasi 2001 som vi var rätt nöjda med. Jag ser också att vi har en flaska av deras Campania IGT 2006 i källaren som vi ännu inte hunnit prova.
Naturligtvis kan vare sig det här vinet eller Feudis Rubrato mäta sig med den Radici 97:a ni just druckit. Förväntar man sig det blir man bara besviken. Men som sagt, även enkel Aglianico är i vårt tycke ett trevligt vin, ofta trevligare än enkel nebbiolo. Tanninhalten är vanligen bara måttlig och man behöver normalt inte tveka att rycka korken i ett relativt tidigt skede även om viss lagringspotential finns.
lasa hela bloggen, ganska bra
Skicka en kommentar