Efter en vecka i beredskap så får man sin belöning. Till en plastförpackad caesarsallad från Shell (ja, jag vet - bråka inte med mig!) plockade jag upp en Kloster Eberbach Riesling Spätlese 2005 ur källaren. Inköpt någon gång under 2006 och med något års extra flaskmognad. Det är ju inte bara toppviner som utvecklas med tiden...
Doften var i mitt tycke full av tropisk frukt, ananas, litchie och honung. Smaken följde dofterna, med tillägget att ananasfrukten snarare var ananaspastill (ni minns de där hårda karamellerna som kunde köpas taxfree i blåvita, runda plåtaskar?). Eftersmaken var förhållandevis lång, och bjöd på ett lite pepprigt eller eldigt slut. Syrorna var nedtonade jämfört med dess ungdom, men kom på slutet. Gott, och fyllde sin plats väl till maten...
Efteråt vittjades en burk med julgotter, och årets Christmas cognac från Grönstedts avprovades. En nästan spritig, acetonaktig doft förtar det första intrycket, men nyanserna (gräddkola, vanilj, mandel)framträder efterhand. Smaken är torr (för att vara Grönstedts - "den där konjakslikören" som pokermannen lätt förklenande brukar kalla den...), balanserad, med tydliga fattoner, eldighet, rancio, nötter och choklad. Ingen jättehöjdare, men den kommer att göra sitt jobb till helgens sötare onyttigheter. Till ischoklad på Valhona block funkade den i alla fall utmärkt.
2 kommentarer:
Konjakslikör, arf! Jag tycker pokermannen har en klar poäng - just pga deras söta husstil håller jag inte riktigt med om alla lovord Grönstedts får av svenska skribenter. Absolut inte dåligt men inte heller toppen. Men det kanske är kul att den är "svensk"? För egen del verkar det som att pappa tänker bjuda på Delamains Christmas Cognac i jul. Tänk om Vesper kunde återkomma i monopolsortimentet, jag har fortfarande inte hämtat mig från chocken när den plötsligt försvann.
Delemain har varit julcognac ett par gånger tidigare, och får natagligen förnyat förtroende nästa år...
Skicka en kommentar