onsdag, december 05, 2007

caol ila 18 yo

Emellanåt slinker en bättre maltwhisky ned. Det var ju faktiskt maltwhiskyn som i början av nittiotalet fick mig intresserad av drycker. Första egna flaskan malt och som öppnade ögonen till en helt ny värld var Glenmorangie 10 yo, inköpt för studiemedlen under tiden i Lund. Att det blev just den berodde på att hjälten i en (på den tiden) favoritfilm från åttiotalet lät så extremt cool när han beställde en sådan i en bar i New York. Vem var hjälten och vad hette filmen? Jag gör som Lisa och utnämner veckans Whiskynörd till den som knäcker svaret.

I kväll blir det en av de mindre kända Islaysorterna. Caol Ila 18yo är i mitt tycke många strån vassare än deras tioåriga variant. Här har bitarna hittat på plats. Doften är full av jod, salt och hav och med en rökighet som dock inte tar över. Under detta massiva täcke finns fortfarande en svag ton av gräddkola och kanske nötter. Med lite vatten lägger sig den närmast påträngande, stickande doften av hav och blommar ut i mer nyanserade toner. Smaken är balanserad men i outspätt skick fortfarande ett riktigt påträngande angrepp på gommen. Rökigheten tar inte lika stor plats som i syd-Islaywhiskyn, utan hålls hela tiden i schack av sältan. Med vatten mildras naturligtvis attacken och en mer sammansatt bild växer fram, där även maltigheten tillåts spelrum.

Sammantaget en förbannat bra whisky, med balans som främsta signum. Det var länge sedan jag provade whisky - borde göras oftare...

6 kommentarer:

Anonym sa...

Helt rätt med 18-åringen! Vid destilleribesöket prövade vi flera varianter, 18yo var klart bäst!

Hmmm: hjälte i New York på 80-talet.... Kan det vara Crocodile Dundee i filmen Crocodile Dundee II?

Broder E

finare & vinare sa...

Inspirerad post! Vi är har också fina minnen av Caol Ila 18 Yo. Fast det var ett bra tag sen sist, det blir sällan whisky nu för tiden...

konjären sa...

Nej, brorsan - men tack för att du försökte. Jag är dock övertygad om att vår andra bror kan svaret...

F&V: Whisky har mindre plats nu än förr, men det är något man alltid återvänder till. Som tidiga Cure-plattor, ungefär... ;-)

Anonym sa...

Jag gissar på Sean Connery i "Never say never again". Men har du någonsin gillat James Bond?
Hustrun

konjären sa...

Fel igen... I alla fall vad jag vet. James håller sig ju ofta till bättre champagne när han inte tar sin klassiska vodka martini. I de tidigare filmerna är det Dom Perignon som har äran av Bonds favoritskumpa; fr o m 70-talet någon gång byter han ju till Bolli. För en full lista rekommenderas denna site: http://www.007museum.com/bollinger.htm

Anonym sa...

Highlander.

Caol producerar för övrigt några av de bästa whiskeyn jag nånsin smakat.