Direktören och vinmannen fortsätter oförtrutet sitt arbete i vinets tecken. Inspirerade av Grappe (?) öppnar de nu i hemstaden en vinkällare i enligt uppgift fantastiskt trevliga källarlokaler. Vinprovningar, inköpsråd och inte minst lagringsfack tillhandahålls. Den som har provat vin tillsammans med herrarna i fråga kan tveklöst skriva under på att det är både kompetent och underhållande.
Deras importfirma börjar också få snurr på grejerna, och på Systemet kan man bl a hitta godsaker som den här, den här eller varför inte en flaska detta? Albert Ponelle skall tydligen ha en viss status i branschen, men jag är för dålig på producenter i Bourgogne.
Själv sitter man med sitt 8-19-jobb och får en Cragganmore 10yo som tröst; den whisky som tidigt tog plats i min whiskykartas origo. Välbalanserad utan att bli tråkig. Såväl rök som sötma som maltighet finns där i lika höga staplar och ingen tillåts dominera. En referenswhisky mot vilken andra kan jämföras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Men Gävle? Med en medelimkomst kring 220k/år och en ginikoefficient på 0.3.
"Ginikoefficient är ett mått som bygger på Lorenzkurvan och visar hur inkomsterna är fördelade i en viss population. Ginikoefficienten har ett värde mellan noll och ett. Noll innebär att alla individer har exakt lika stora tillgångar (dvs total jämlikhet) medan ett innebär total ojämlikhet."
- Tack wikipedia. Om jag tolkar inlägget rätt har Gävle för få rika människor för att en vinkällare skall bli lönsam? Då glömmer man dock stadens stolta anor som länets residensstad och Norrlands huvudstad. En del platser vill - precis som människor - vara större än sin kostym, och det får kosta. "Tradition förpliktar, Herr von Ecke!"
Jag tror dig, men folk med gamla pengar har väl egna källare?
Det är inte utan att jag börjar fundera på hur mycket Latour jag måste lägga i ett skåp i Gävle för att det ska gå jämnt upp mot hyran.
Och hur ska jag bedömma risken i investeringen? Särskilt nu när Liv-ex 100 fortstätter ner för fjärde månaden i rad.
Jag önskar dem all lycka med sitt företag. Jag har själv bott och arbetat i Gävle under några år kring millenieskiftet. Jag begriper mig inte på de index Mathias nämner men bidrar gärna med ett eget: Bea-index, och det är skyhögt! Gävle är nämligen om ni inte visste det béarnaisesåsens förlovade hemvist. Utifrån mina egna upplevelser var det gastronomiska intresset ganska svalt i denna residensstad, och begränsade sig under min tid mest till brittiska replikapubar som serverade stöl och bea, om man sedan ville ha kött, pizza eller -ve och fasa - thailändsk kyckling till verkade kvitta. Å andra sidan har säkert vinintresset ökat i Gävle sedan dess precis som i övriga Sverige, och vad passar väl bättre till bea än ung Bordeaux? Alltså misstänker jag att det numera kryllar av sträv ung Cru Classé en 1855 i villorna i Hagaström, som givetvis behöver ordentliga lagringsbetingelser. Hur som helst - lycka till! Jag tycker det är kul att sådant här startas utanför storstäderna.
Jag känner igen Bea-indexet! En annan, icke bekräftad undersökning gör också gällande att Gävle har flest frisörer per capita i landet och en klar överrepresentation på bröstförstoringar. Om - och i så fall hur - allt detta hänger samman bör lämpligen kontempleras över ett bättre portvin.
Enligt senaste Decanter (julklapp från sonen - tack så mycket!) har Lafite stått för en oprprtionerligt stor andel av Liv-ex 100's uppgång det senaste 1,5 åren. Man spekulerar i flera orsaker, bl a att den historiskt varit undervärderad och att asiater har lättare att uttala Lafite än de andra premier cru-slotten. Jag kan bara konstatera att mina Cos d'E 2001 inköpta på SB som överblivna primörer våren 2006 idag kostar exakt dubbelt så mycket i beställningssortimentet... Om nu det är viktigt.
Skicka en kommentar