äntligen är mjödet lagt på fat!

För en tid sedan diskuterade whiskymannen och jag möjligheterna att fatlagra eget mjöd. Han har hunnit prova en del mjödrecept och går inte bort sig i själva tillverkningen längre. För de som till äventyrs inte har testat själva ännu är det inget man självklart lyckas med. Fast nu för tiden kan det göras komplicerat att koka ägg...

Hur som helst; jag har själv tänkt tanken att brygga mjöd, men det har hittills stannat därvid. Whiskymannen har tänkt tanken att fata sitt mjöd, men saknat möjlighet. Så, i en joint venture fick jag hem en dunk om tio liter färskt mjöd från senaste satsen. Beställde sedan hem ett litet fat från Thorslundskagge och i kväll var det dags för tappning från dunk till fat.

Självklart kunde jag inte låta bli ett litet smakprov, som referens...

Färgen är i detta skede mycket blekt, ljust, genomskinligt gul. Inga gröna toner eller sådant. Fick en spontan association till ung sauvignon blanc, men har egentligen inga belägg för det.

Doften är diskret och har toner av ljungblommor, honungspastill och möjligen någon örtkrydda som jag efter kontrollsniffande bland burkarna på kryddyllan närmast vill likna vid salvia.

Smaken är lätt, halvtorr (?) eller i alla fall långt från söt, med mer honungspastill och en lång, balanserad och mycket angenäm eftersmak.

Nu står fatet på lagring inne i vinkällaren, för säkerhets skull placerad på en tidningsförsedd bricka för att undvika ev fuktfläckar på portvinslådan under i händelse av läckage. Att tidningssidan som hamnade upp gör reklam för Mauro Primitivo är en ren tillfällighet...

I provröret finns ett prov på det helt oekade mjödet. Whiskymannen - som är en seriös kille i detta avseende - skickade med rör för att kunna ta fatprov en gång i månaden för att kunna följa fatpåverkan på drycken och lära sig lämplig lagringstid. Sex månader är det tänkt att försöket skall fortgå, så laom till midvinter bör vi kunna ha färdigt mjöd om gudarnas välvilja skänks oss!