Båda bröderna, en svägerska och mor kom och hälsade på ett par timmar. Det blev en förrätt betsående av kall parmesansoppa med hemgjorda brödkrutonger och ett pata negra-chips (recept: Mathias Dahlgren, Bon Lloc). Mäktigt men gott. Vinvalet var inte alldeles enkelt. En Niersteiner Pettenthal Riesling Auslese 1992 funkade dock bra enligt min mening. Vinet saknade Jacobusens petroleumtoner, utan hade mer touch av honung och aprikoser. Mycket gott, och en liten aha-upplevelse för bröderna som inte prövat mogen riesling tidigare. Det kan vara på sin plats att reflektera över det faktum att tyskarna kan - i ena änden av skalan - ge sina rieslingviner de mest fantastiskt välklingande, fantasieggande och kvalitetsförmedlande namn (sug t ex på Dr Pauly-Bergweiler Bernkasteler alte Badstube am Doctorberg Riesling Auslese 2002!), medan man i andra änden av samma skala hittar Happy Cat och Blue Moon (nej, jag vill inte länka till dem, du får hitta dem själv om du måste). Märkligt.
På det ett ankbröst med granatäppelsås och en sötpotatispuré (recpet: Tasteline). Purén blev lite vattnig, annars en lyckad rätt. Särskilt såsen med balans mellan sötma av granatäpplen/portvin/gélé och syra av apelsinjuice och ett sting av fransk senap var riktigt läcker. Och snygg! Till detta förstås en bourgogne - Beaune du Chateau Premier Cru 2002, Bouchard Pere et Fils. Nu har det gått en vecka sedan dess, så jag kan inte beskriva smaken i detalj, men den var ingen saft-pinot i alla fall...! Bra balans som jag vill minnas mellan röda bär och lite kärvhet.
Jag har några ganska bra vinveckor nu med både hyfsat hög kvalitet och bra bredd. Varför dricka dåligt vin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar