Nyårsafton var en trevlig tillställning på alla sätt och vis, men kanske inte mycket att blogga om vinmässigt. En nyttig påminnelse, dock, om att det går utmärkt att ha en bra kväll med schyssta människor omkring sig som inte blir skitnödiga av att behöva välja det perfekta vinet till förrättstoasten eller varmrättskalkonen. Nöjdast var lillprinsen som vägrade sova innan han hade sett alla ba-bomberna.
En ledig kväll som denna utan större plikter i morgon avslutas en flaska Côtes du Rhône från legendarerna Guigal. Om jag minns rätt så är det väl sonen Marcel som tagit över efter pere Etienne, men det kanske intresserar endast ett fåtal. 2003 var ju ett varmt år i Rhône, men inget som märks sådär uppenbart för en otränad gom som min. Vinet doftar av mogna mörka plommon och röda bär och en del kryddor, och smaken är medelfyllig, frisk, bärig och lagom sträv med ett litet trevligt efterbett. Inget mesvin, men ändå fullt drickbart på egen hand. Eller, som jag gjorde, till ett par hedonistiska smörgåsar med grönpepparpaté... Jag har faktiskt tränat flitigt på sistone!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har druckit den från både 2001 och 2002 och då har den varit bra. Hoppas att det gäller 2003:an också. Lite sent Gott Nytt önskar jag dig!
Skicka en kommentar