portvin och äppelpaj

I helgen som gick skulle jag göra av med äggulorna som blivit över efter förra helgens suffléer. Funderade på créme brûlée, men insåg att det är vaniljsås jag vill ha. Gjorde en enkel äppelpaj där äppelbitarna marinerat i mörk rom och råsocker i någon timme, och kokade sedan ihop en vaniljsås på gräddmjölk och en lite för gammal men fortfarande välsmakande vaniljstång. Resultatet blev - om jag får säga det själv - fantastiskt gott! Det var flera år sedan jag gjorde hemlagad vaniljsås och jag hade glömt hur stor skillnaden faktiskt är. Med digital termometer var det heller aldrig någon risk att det blev äggröra.

Till detta en vintage port av ett mindre märke och ett off-vintageår. Porto Cruz 1989 (slut på Systembolaget) lanserades före jul för ett pris där de bättre LBV-portvinerna ligger. Jag hade hört lite tveksamma omdömen via en bekant till vinmannen, men läst recensioner som var mer godkännande. Jag sammanfattar det som en positiv överraskning. Vintagekaraktären finns definitivt där, vilket bara det gör den till ett bättre alternativ än mången - visserligen trevlig - LBV. Självklart är det i den lättare stilen, men doften bjuder katrinplommon och örter och smaken följer upp med mer plommon, torkad frukt och kanske lite mint. Korrekt, men lätt. Trevlig fortfarande i kväll efter några dagar i karaff i kylen, men för gles för att stå emot ett par kex med roquefort...

egentid

Efter ett möte inne i Stockholm på förmiddagen tog jag resten av dagen ledigt. Åt lunch på Hötorgshallen och gick runt en stund och inspirerades av utbudet. Det är något visst med saluhallar - läs Emile Zolas Hallarna om du tvivlar. Jag saknar Uppsalas saluhall från tiden före branden. Den har aldrig riktigt hittat tillbaka - framför allt saknas där en riktigt bra och välsorterad köttdisk. Alldeles upprymd blev jag av en burk ankfett som jag genast lade beslag på. Mathias Dahlgren hävdar att det finns tre sorters fett: smör, vegetabiliska oljor och ankfett. Jag måste hitta något att confitera snart. Burken var visserligen helkonserv, så jag har till år 2010 på mig...

Fortsatte till Regeringsgatan och tillbringade en stund i Systembolagets vinkällarbutik. Det är skönt att bara gå och fingra på en del rariteter, och naturligtvis hitta något lite udda att plocka med sig hem som inte finns på butiken i Gottsunda. Den här gången blev det två flaskor Chateau Belgrave 1995, en 5e cru från Haut-Médoc. Inget speciellt vin; hade aldrig hört talas om det innan men ville gärna ha ett par "drickfärdiga" flaskor i källaren för mer omedelbar konsumtion. Passade också på att plocka upp en magnum Pierre Peters Cuvée de Réserve Blancs de blanc; skall vara utmärkt att låta vila ett par år sägs det. Jag spelade dock i knatteligan jämfört med killen som kom in för att hämta en låda (12 fl!) av det här vinet...

Avslutade med en cappuccino på ett litet kafé och tog mig sedan hemåt. Några timmar livskvalitet!

http://www.aeterno.se/

Se där en adress värd ett besök! Om jag kommer på hur man lägger upp länkar på den här sidan så skall jag göra det till min första länk. Vinmannen och direktören har alltså öppnat eget i branschen, och levererar kvalitetsviner till hugade. Så småningom kommer även en del väl valda viner i mer vardaglig prisklass att lanseras - siktet är inställt på Systembolagets stora höstsläpp. Men vem kan väl motstå en halvflaska Suduiraut -96 för dryga 300:-? Ett riktigt bra år för sauternes och på halvflaska bör den precis börja närma sig mognad, där den säkert kommer att stanna några år framåt.

Lycka till hälsar jag de båda konjärerna!

en rioja är ju aldrig fel...

Det var ett tag sedan jag drack rioja. Jag tror att det kan ha varit vinmannen som bjöd på en flaska Rioja Alta för några år sedan, kanske en 1989? På rekommendation av någon vintidning (troligen Livets Goda) investerade jag dock i ett par flaskor Roda II 2001 i höstas. Till en fullkornspasta med gräddig sås på strimlad lövbiff, rödlök, svamp m.m. kändes det dock som ett inte alltför strävt vin skulle passa, och jag ville ju gärna visa IT-mannen att jag hade andra flaskor än franska i min källare... Vinet var gott, med tydlig fatkaraktär av amerikansk ek (eller vaniljessens...) men utan att slå ut frukten fullständigt. Lättdrucket utan att vara alltför inställsamt och - törs jag påstå - en hyfsad match till maten.

Efterrätten blev en havtornssufflé; ett nytt sufflérecept som förordade en del mjöl i smeten gjorde att de var tyngre än normalt. Inte helt oävet, men jag tycker nog att en sufflés första skyldighet är att vara fluffig. Och ja, en physalis på desserttallriken är såååå nittiotal - okej? Till detta ett flygplatsfynd. Apropå sköna tyska vinnamn; håll i er: Gottfried Gerharz 1996 Dromersheimer Ruländer u. Silvaner - Eiswein Qualitätswein mit Prädikat! En underbar doft av litchiefrukt och syltade mandariner följs av en lätt simmig och söt men inte kladdig smak av bl a torkad ananas och aprikos. Mycket trevligt!

Gästerna hade den goda smaken att först visa sin totala dominans i 80-tals-TP för att därefter stå och stampa i mittcirkeln tills vi hunnit ikapp och - på grund av den sena timmen - raskt acceptera remierbjudandet. Snyggt.

familjemiddag

Dagen efter vinmannens fest var det familjemiddag. Jag försökte blogga om den tidigare, men just när posten var färdig tappades kontakten till Blogger. Gick inte ens att spara den. Det här blir en kortverson - jag ligger redan efter med annat som skall skrivas.

Båda bröderna, en svägerska och mor kom och hälsade på ett par timmar. Det blev en förrätt betsående av kall parmesansoppa med hemgjorda brödkrutonger och ett pata negra-chips (recept: Mathias Dahlgren, Bon Lloc). Mäktigt men gott. Vinvalet var inte alldeles enkelt. En Niersteiner Pettenthal Riesling Auslese 1992 funkade dock bra enligt min mening. Vinet saknade Jacobusens petroleumtoner, utan hade mer touch av honung och aprikoser. Mycket gott, och en liten aha-upplevelse för bröderna som inte prövat mogen riesling tidigare. Det kan vara på sin plats att reflektera över det faktum att tyskarna kan - i ena änden av skalan - ge sina rieslingviner de mest fantastiskt välklingande, fantasieggande och kvalitetsförmedlande namn (sug t ex på Dr Pauly-Bergweiler Bernkasteler alte Badstube am Doctorberg Riesling Auslese 2002!), medan man i andra änden av samma skala hittar Happy Cat och Blue Moon (nej, jag vill inte länka till dem, du får hitta dem själv om du måste). Märkligt.

På det ett ankbröst med granatäppelsås och en sötpotatispuré (recpet: Tasteline). Purén blev lite vattnig, annars en lyckad rätt. Särskilt såsen med balans mellan sötma av granatäpplen/portvin/gélé och syra av apelsinjuice och ett sting av fransk senap var riktigt läcker. Och snygg! Till detta förstås en bourgogne - Beaune du Chateau Premier Cru 2002, Bouchard Pere et Fils. Nu har det gått en vecka sedan dess, så jag kan inte beskriva smaken i detalj, men den var ingen saft-pinot i alla fall...! Bra balans som jag vill minnas mellan röda bär och lite kärvhet.

Jag har några ganska bra vinveckor nu med både hyfsat hög kvalitet och bra bredd. Varför dricka dåligt vin?

vinmannen 30!

I lördags avfirades vinmannens inträde i gubbgänget; den yngste av konjärerna. Han hade för ändamålet lånat källarplanet på en krog i Gävle där han tidigare arbetat, och stod och serverade drinkar i baren när gästerna anlände. Hemlagade tilltugg med parmalindade dadlar och smörstekta brödskivir med tempererad, mogen brie med valnötter smakade bra till vinmannens pedantiska drajor och americanos.

Inbjudan löd kort och gott "svart kostym (i nödfall mörkgrå) och fet cigarr". Direktören och jag tolkade andemeningen och dök upp i smoking. Vinmannens metaltjejkompisar/exflickvänner dök upp i linnen, tatueringar, obligatorisk läppiercing och stora kamouflagebyxor. Spännande!



En trevlig middag - mer traditionell än nyskapande men man blev mätt på ett bra sätt - och några intressanta viner vidtog. Till kvällens höjdare utsågs en riesling -90 från Jacobus och en crozes hermitage -00 från Graillot. Självklart sabrerades en flaska bubbel som avslutning. I ett väl tilltaget rökrum satte sedan åtta glada herrar fyr på sina cigarrer, med understödseld av några Marlboro Lights från metaltjejerna. Det dröjde dock inte länge förrän vakterna våningen ovanför klagade på rökutvecklingen som tydligen var svårare än rummet klarade av. "Hela krogen stinker cigarr!"

Rask omflyttning till en annan, för ändamålet lämpligare lokal som direktören hade tillgång till. I bekväma fåtöljer fortsatte sedan puffandet en god stund, i sällskap med en halvflaska Graham´s 1980 (auktionsfynd) och en av vinmannens presenter; en Plantation rum 1991 (Barbados). Av oss fick han - naturligtvis - en cognac: Pierre Ferrand 1977... Förbindelserna med Gävle var mycket smidigare än jag fruktat, och strax före kl 02 steg jag på tåget hemåt och låg till sängs 03:30. En fantastiskt trevlig kväll, i ordets allra positivaste bemärkelse!

bag-in-box hos konjären!

Huga! Alla klockor stannade och det sjunde inseglet brast - ett lådvin bars in över tröskeln hemma hos konjären! Det tarvar en förklaring, och den är enkel. Efter lördagens festligheter i en alternativ verklighet stod de ambitiösa arrangörerna med en försvarlig mängd överbliven dryck och en budget med grava problem att gå ihop. Enklast och snabbast var att utauktionera överbliven dryck till massan. Auktioneraren agerade snabbt och effektivt; satte ett pris och konstaterade raskt att den sålts för det priset till än den ena, än den andra i lokalen. Ställd inför hotet att komma hem med tre liter Castillo de Gredos såg jag till att snabbt som tusan vinka till mig boxen med McPherson Shiraz för 150:-; det enda vin som jag trodde mig kunna ana ägde en viss kvalitet av det som radats upp på bordet.

Och vad skall man säga? Ja, det är praktiskt med en låda i kylen. Ja, vi dricker det och har det inte bara till matlagning. Ja, det får oss antagligen att öka vår vinkonsumtion. Till kvällens grillade kyckling med potatis- och rotsaksrösti fungerade det bra som måltidsdryck. Ungt, fruktigt utan några vidare garvsyror men med en liten, trevlig kryddighet (antagligen den som systembolaget beskriver som lakrits) i finishen som lyfter det snäppet över de värsta stolpskotten. Ett bra pris för ett okej vin, men inget att engageras av.

På lördag har dock medkonjären vinmannen 30-årsfest, och då ser jag fram emot något spännande att blogga om. Apropå medkonjärer så har servitören öppnat frågelåda på Tasteline. Be honom beskriva ranciokaraktären på en gammal konjak - en evig tvistekälla hos konjärerna!

côtes du rhône

Nyårsafton var en trevlig tillställning på alla sätt och vis, men kanske inte mycket att blogga om vinmässigt. En nyttig påminnelse, dock, om att det går utmärkt att ha en bra kväll med schyssta människor omkring sig som inte blir skitnödiga av att behöva välja det perfekta vinet till förrättstoasten eller varmrättskalkonen. Nöjdast var lillprinsen som vägrade sova innan han hade sett alla ba-bomberna.

En ledig kväll som denna utan större plikter i morgon avslutas en flaska Côtes du Rhône från legendarerna Guigal. Om jag minns rätt så är det väl sonen Marcel som tagit över efter pere Etienne, men det kanske intresserar endast ett fåtal. 2003 var ju ett varmt år i Rhône, men inget som märks sådär uppenbart för en otränad gom som min. Vinet doftar av mogna mörka plommon och röda bär och en del kryddor, och smaken är medelfyllig, frisk, bärig och lagom sträv med ett litet trevligt efterbett. Inget mesvin, men ändå fullt drickbart på egen hand. Eller, som jag gjorde, till ett par hedonistiska smörgåsar med grönpepparpaté... Jag har faktiskt tränat flitigt på sistone!