Ni har säkert varit med om det själva. Den där middagen när man vill göra något litet extra, och tar fram ett par, tre, fyra vällagrade buteljer som man hoppas lite extra på. Och så blir det precis tvärtom. Inga trasiga, korkade eller på annat sätt uppenbart förstörda viner. Bara... inte så bra.
Måste ha varit en rotdag.
Det handlade alltså om kalkonmiddagen för släkten i julas. Och i år var båda bröderna med och fruar och mor och stintan och all, så varför inte kräma på lite?
Ett tvärsäkert kort att inleda med till lite ankleversnittar. För ett år sedan var den här lysande på nyårsafton. Nu var 2002 Dom Perignon... helt ok. Ganska lång, välbyggd smak med inslag av brioche, nötter och en del röd grapefrukt - närmast ett roséinslag annars...? Inte den showstopper jag hoppats.
Mogna - ja, till och med gamla - viner står på repertoaren till mina kalkonmiddagar. Om inte annat är det en oslagbar conversation piece för damer och herrar som var med på den tiden vinerna gjordes. När den 1961 Chateau Robert som först hälldes upp gjordes var mor en pigg 25-åring, till exempel... Dessvärre var det här ett svårt övergånget exemplar med märklig mognad. Mörk i färgen; en massa järn och lera i doft och smak. Saknade frukt och charm - en besvikelse.
Något bättre klarade sig det äldre vinet. En 1955 Nuits-St-Georges från Moillard Grivot och Chevaliers du Tastevin uppskattades runt bordet, och blev också bättre och bättre under kvällen. Framför allt doftmässigt erbjöd det fina kvaliteter, om än inte lysande. Varma, kryddiga aromer med inslag av torkad frukt; ganska lätt i strukturen.
Lite desperat över så tveksamma recensioner paniköppnade jag ett stensäkert kort. Kanske är 2001 Cos d'Estournel inget vin av bibliska mått, men ändå av såpas kvalitet att det borde tillfredsställa bordeauxsuget hos gästerna som hade svårt för Robert -61...
Nämenvaf...
Mina noteringar är tämligen summariska. Svarta vinbär och en del blyertspenna, men för kort och lättviktig. Surt. Känslan alltså, inte vinet.
Som avslutning yngre broderns årliga önskning: en minst 40-årig vintage port. 1966 Warre's Vintage Port, buteljerad av V&S, dekanterades och placerades med löst liggande lock på karaffen i fyra timmar före servering. Och visst var den okej, men återigen utan att glimra. Lakrits och en del körsbärsaromer. Söt, lätt simmig smak av hårda hallonkarameller och kryddor. En anständig avslutning som uppskattades.
Men av fem potentiellt spännande viner var det inte ett enda som helt levde upp till förväntningarna, och bara två som kan sägas vara nära godkänt.
Förbaskade rotdag...
5 kommentarer:
Var väl ganska precis vad man kunde vänta sig av de två gamlingarna. Mer intressant än gott! ;-)
-Per
Åh... återkommande läsare av min blogg torde ha noterat att jag många gånger fått mycket positiva överraskningar av mogna viner från -70, -60, -50-tal och ännu äldre. Ofta också av mindre slott och producenter och viner av "enklare" kvalitet.
Femtiotalsbourgogner (och då inte nödvändigtvis Grand Cru-lägen) överpresterar allt som oftast, och i somras hade vi två riktigt bra bordeaux-61:or på bordet som var långt från några 1er cru.
Så, visst kan det vara mer intressant än gott ibland, men påfallande ofta är det både och! Dock inte denna gång...
Visst är det så. Inte minst intressant med “mindre” egendomar som kan vara nog så bra jämfört med de kända namnen. Och dessutom överkomliga. Drack t.ex. igår en Ravenswood Zinfandel Estate Select ’98. Inget ”stort” vin. Kostar idag runt hundralappen i ny årgång. Mycket trevlig 98:a. Oklart varför den fanns i källaren.
Men viner i den åldern (som du hade) är alltid högriskprojekt. Och undantagslöst intressant, om än inte alltid fantastiskt bra.
Ofta får de också i första hand en karaktär av ”gammalt moget vin”. Snarare det, än specifik ursprungskaraktär, vilken tenderar att försvinna med åldern. I min erfarenhet.
-P
Jo, att det är högrisk stämmer bra. Och att det druvtypicka slipas bort med åren stämmer också i min mening - samtidigt som viner också mognar olika. En mogen pinot beter sig annorlunda än en mogen cab, till exempel. Men visst kan man gå rejält fel både på mogna och yngre viner.... vilket nästa bloggpost torde visa!
Oavsett så är dina kalkonmiddagar grymt uppskattade, och jag tycker det blev en väldigt trevlig kväll! Fantastiskt spännande att få prova så gamla viner!
Kul att testa tranchering också.
/Äldre bror.
Skicka en kommentar